God Jul!!!

 När fjärde ljuset brinner...

 Vid 6-tiden stämde Selma upp i skarp skönsång för sin far, jubilaren och Jesusbarnet Magnus Hermansson. Pappsen försökte förgäves förklara, att bästa tänkbara present var att vi alla fick sova lite längre, men supertrion var inte helt med på det.

Vem minns inte pirret i magen när man smög ner för att titta om tomten lämnat några paket under natten?

 Nu blev ordningen lite konstig men iallafall, julklädda och fina!

 Tomten hade lämnat en mycket efterlängtad skoterbob till Mr T.

 Ett nintendo till Sessan.

 Lunis blev med stereo eller vad det heter nuförtiden...

 Kosan styrdes sen mot Mora för att träffa den underbara Rörkvistätten.

Tyvärr jobbade mormor Solveig och kunde inte vara med, men vi får fira igen det vid tillfälle.

Alla vår favorit-Weise hade gått all in med kråsskjorta och fluga, fint ska're va!

 Grankvistarna var på plats!

Vi hoppas att de under det kommande året kommer att finnas på rätt plats för jämnan, d.v.s. Borlänge!

 Daddy O med delar av alla sina flickor.

Och tro det eller ej men han kom i år igen!

Den finaste tomten av alla, Vinästomten.

Mer jul, ge mig mer jul!!!

 Moster Linnea och brudarna framför en bråkdel av maten.

 Mosters överraskade med att frångå traditionen och slänga in ett extra tårtkalas mellan alla måltider.

Med tanke på kylan så kan det ju vara smart att se till att få i sig lite extra, hrm...Moccatårta, kan tveklöst vara det godaste som går att uppbringa på denna jord!

 Vi får inte glömma vårt norska påbrå så kransekakan har såklart en given plats på fikabordet.

 Att fota tre barn är svårt. Att fota fyra är omöjligt...

Lilla Weise gjorde ständiga flyktförsök :-).

 Om jag inte räknar fel så var det 10-årsjubileum på den lilla träsoffan vid julklappsutdelningen. M var inte riktigt officiell vid vår första jul men kvalade in som rookie året därpå.

Nu har jag ingen bild men i år kunde vi ÄNTLIGEN presentera en ny rookie, (skönt va Kim?). ROGER varmt välkommen till familjen! Nu missade vi genomgången av enkätsvaren från den nätbaserade utvärderingen. Men magkänslan, efter att ha sett dig svettas tillsammans med supertrion, säger att något annat betyg än "med beröm mycket väl godkänd" inte kan ha varit aktuellt.

 Lunis fick sin älskade voffsing.

 Älskade onkel W chockade än en gång alla med att verka piggare än någonsin.

Allra finaste Marta ler sitt pliriga leende.

Från oss alla till er alla och alldeles särskilt till Kerstin och Bengt...
TACK FÖR ÄNNU EN UNDERBAR JULAFTON!

Midvinternattens köld är hård...

 Burr och hej på er! Det tycks tyvärr bli allt glesare mellan inläggen. Tiden räcker helt enkelt inte till så här i betygssättnings, omdömesskrivar, förkylnings, magsjuke, julfest och luciatider.

Förra helgen tillbringade supertrion hemma hos världens bästa vice mormor och morfar. De kom traditionsenligt hem med ett superfint pepparkakshus och diverse goda kakor.

Tack för att ni finns och för att ni är så underbara mot våra barn!

Mamman och pappan fick lite välbehövlig vuxentid i hufvudstaden och hann även träffa allra goaste Ebbot och stora delar av syskon och kusinskaran.

 I morse så var det då dags för Lunis luciafirande. Jag hade lite halvhjärtat kastat ett getöga på förra årets lusseoutfit och konstaterat att det får funka även i år. Lite väl sent kom jag på att det var utomhuslucia som gällde. Tack och lov var det inte bara Luna som såg ut som en stoppad korv utan stora delar av tåget såg tämligen proppmätta ut, men ack så söta och duktiga.

Det där med proppmätt togs till lite högre höjder när det nu ikväll var dags för Teddes lussetåg. Pepparkaksdräkten som skar in i baken ganska redigt redan förra året, fick visa prov på hållfasthet när den skulle på utanpå overallen. Stackars Tedde tittade sig lite besvärat i spegeln, medan Magnus och jag snabbt och kanske lite väl energiskt, försökte övertyga honom om att han såg STARK ut!

The Gingerbreadman liksom...

Luciatåget var givetvis bedårande och Tedde sjöng ut som aldrig förr. Kan det ha varit det nya bukstödet kanske?

Selma har haft både julfest och luciatåg. Dessvärre finns inga bilder. Stackarn blev svimfärdig och fick avbryta...Men jag tror inte att ett öga var torrt i Torsångskyrka och Sessan gjorde i vanlig ordning en strålande insats fram tills att kraften tog slut.

Nu tändas (kanske inte tusen men...) iallafall ett juleljus!

 Med risk för att låta som den medelålders 35-taggare jag ju faktiskt snart är, så är det galet va fort tiden går nu för tiden! Tyckte nyss att jag plockade bort julsakerna från förra omgången. Nu kan det i och för sig mycket väl vara så att det inte är så länge sedan jag faktiskt fick tummen ur och gjorde just det, men det är ju en annan historia.

Helgen har ägnats åt lite julpyntande och julbordsfestande för pappans del. Magnus kör lite förfest hemma hos oss varje år innan deras jobbjulfest vilket är mycket bra för då tvingas vi julstäda lite.

 Eftersom vår äldsta dotter är värre än socialstyrelsen, sedlighetsroteln och översteprästen själv när det kommer till vett och etikett så fick vi helt enkelt lämna bygget när ICA-folket ramlade in med sina rusdrycker. Första anhalt blev Kupolen. Ett underbart ställe så här i julklappstider...hrm...Speciellt när man lagt en smärre förmögenhet på en vinterjacka som med råge uppfyller förväntningarna på värmeisolering. Mamman svettades minst sagt ymnigt när barnen gick loss bland pysselkartongerna på Panduro. Jag körde min sedvanliga pedagogiska och politiskt korrekta metod att: Jag köper vad ni vill bara ni håller k**ten och blir klara någon gång! När vi, 18 liter svett senare, lämnar bygget så har vi lagt en summa, som med råge överskrider ett mindre afrikanskt lands BNP, på glitter, lim, paljetter och liknande.

Nästa morgon satte vi igång. Jag hade ryckt en kartong där jag tyckte att det stod Quicky Christmas tingeltangel-någonting och tänkte att det blir nog lätt och bra. Fel, fel, fel skulle det visa sig! Det stod Quirky, som betyder typ underlig, orginell eller ja så här i efterhand, riktigt jävla skitkrångligt helt enkelt. Gud, det skulle sys, stoppas, klippas, limmas, pärlas och allt man kan  tänka sig. Det blev en ängel och en fågel innan vi gav upp och ägnade oss åt pepparkaksätning istället. Nästa helg tar vi itu med renen och tomten...om vi örkä...

Idag är ingen vanlig dag för det är Nuna Ninneas födelsedag HURRA, HURRA, HURRA!!!

 Älskade Lunis fick något av ett chockartat uppvaknande i morse när hon helt plötsligt vaknade upp i en ny säng. Ta daaa!!!

Hon fick somna nere i soffan i går kväll och därefter svettades pappa Magnus ymningt under (något som kändes som) sex, sju timmar med att sätta ihop de ca 9372 delarna till en alldeles ny säng.

Så ett stort grattis även till pappa M som sagt!

Kittad inför skoldagen i ny discostass från Ebbot.

Jag ska lära dig allt jag kan pysen...

Den här veckan har vi haft riktigt fint besök av käraste kusin Ebbot och moster O'hannah. Förutom att det är väldigt trevligt att ha dem här så passade det extra bra med lite förstärkning eftersom pappa M är bortrest och mamma H givetvis har lyckats dra på sig en redig förkylning.

Lilla-Weise gör allt han kan för att bli som sin idol medelweise. Är dock inte hundra på att föräldrarna är helt nöjda med att deras lilla son plötsligt blivit högljudd och gör utfall i sann superhjälte-anda;-).

Grattis ÄLSKADE pappor!!!

 Pappa Magnus

 Pappa Jonas

Pappa Mats

Tack för att ni finns och för att ni gör våra liv ännu bättre!

Grattis Teodor!!!

Den dagliga dosen av dåligförälderpoäng har precis infunnit sig. Käraste moster L kom ihåg att gratta Tedde på namnsdagen, vilket ingen av hans föräldrar hade gjort...Nu brukar vi inte direkt rulla ut röda mattan vid namnsdagar i vanliga fall heller, men åtminstone använda dem som en ursäkt för att få fika lite extra.

Jag frågade Tedde om han visste om att han hade namnsdag och han nickade frenetiskt. Har du väntat hela dagen på att någon ska gratta dig, frågade jag då. Han nickade lite sorgset och just då kände jag väl mig inte som årets mama direkt...Nå väl, vi krystade till det med "namnsdagsbad" med extra mycket bubblor i brist på ett dignande presentbord.

När Mr T kom upp ur badet förkunnade han att han ville ta på sig en hårta/(skjorta) för att hedra denna stora dag. Sagt och gjort, det blev namnsdagsfika med torra kex, mjölk och finhårta!

Denna dag skänker vi givetvis även en extra tanke till finaste farfar Teodor som tyvärr rycktes från oss alldeles för tidigt.

Super-Ove och isskulpturer

 I helgen har vi firat faster Cissi som fyllde 28 och Super-Ove som fyllde ungefär 367 år. Nej då 95 ska det vara om jag minns rätt. Ska jag bli så gammal så hoppas jag att jag får åldras med samma värdighet som underbara Ove. För att vara nästan 100 år så är han makalöst pigg. Jag möter honom både då och då när jag är på väg till jobbet, han brukar ta sig en uppfriskande morgonpromenad! Hela Ranströms-ligan var samlad till en kanonmiddag hemma hos farmor Elisabeth som hade kockat hela dagen. Jag hade tyvärr ingen kamera men har ett mentalt kodakmoment som var så himla fint. Ove (lite härligt smålullig efter några glas vin), busade med och jagade den 92 år yngre Tedde runt, runt i köket. Den ena har upplevt två världkrig och den andra vet inte om att det har funnits en värld utan iPhones och Mc Donken...Stort.

 Supertrion har haft en lite jobbig period med mycket bråk och tjafs. Vi får väl hoppas att det är en fas, för hittills har de varit sams för det mesta. Därför var det extra kul att se dem leka och samarbeta för glatta livet med ett isbord härondagen.

De stora isblocken var tunga och blev lite krossade men till slut hade de fått till en matplats. De var mäkta stolta!

Skolkort och sing Hallelujah!

Det är ju skolkortstider så här på höstkanten och i veckan damp Teddes kuvert ner i brevlådan. Jag kastade mig över gruppfotot och undrar förvirrat om Tedde inte var med på det. Han kanske blev ledsen och de har glömt att tala om det tänker jag. Jag tittar lite till och inser att jag varken känner igen personal eller barn heller. Det hade liksom blivit lite fel. Jobbigt, inte minst för fotofirman. Vi håller tummarna för att inget av barnen på bilden hade skyddad identitet eller nått annat hemskt.

På tal om skolfoton så får jag med jämna mellanrum lite duktighetsryck/ (dåligt samvete ryck?!) och börjar smågreja med alla foton. Tyvärr gick jag ut stenhårt när Selma föddes och hade högtflygande scrapbookingplaner. Så högtflygande att jag aldrig orkat göra klart ens hennes album. Så nu ligger de där i en stor låda alla foton, minnen och tidningsurkilpp. Jag kommer mig aldrig för att gå "all in" utan småsorterar lite och känner mig duktig en liten stund. Denna gång var det skolfoton som sorterades. Hittade bilderna ovan och visst kan man ana att de är släkt ;-)? 

Veckans höjdpunkt (förutom fredagens halloweenfest på skolan), har annars varit Selmas kyrkokonsert. Hon klädde upp sig i sina finaste klackskor som hon absolut inte kan gå i (tack för arvet moster O´!), men det blir lite bättre med tubsocka i, stylish.

Vi var som vanligt lite småsena och Luna hetsade hemskt om när vi skulle börja packa matsäcken. Vi försökte förklara att det inte är riktigt lämpligt att duka upp värsta picknicken mitt i altargången men hon ville inte lyssna på de örat. Eftersom konserten var beräknad att vara ca 45 min så kändes det även som att kanske t.o.m. familjen Hermansson skulle kunna överleva detta utan avbrott för födointag. Luna satte sig trumpet i bilen och efter en stund utbrister givetvis Tedde:- Jag är hungrig! varpå Lunis upprört skriker:

- Ja, vad var det jag sa!!!??? Puh...

Kören skötte sig givetvis galant och de ackompanjerades även av mer och mindre gälla flöjttoner.

Lillebror goes brazilian...

Att fröken Selmasson är kreativ är ju ingen underdrift. De hon inte kan göra pyssel av finns helt enkelt inte. Att hennes föräldrar sen ägnar ca 96% av sin vakna tid åt dammsugning p.g.a. av alla små pysselrester är en historia vi inte behöver fördjupa oss i nu. I morse freestylade hon t.ex. till en heltäckande halloweenmask av tejp direkt i lillebrors ansikte. Vi tackar gud för att pojken ännu inte börjat odla vare sig moppemusche eller lika buskiga ögonbryn som sina föräldrar. Vi lyckades befria honom utan att alltför stora blessyrer uppkom och Selma gjorde snabbt en lite modifierad variant av masken med piprensare som skydd, (fotot ovan).

Mammas pojke...

Hösten har aldrig varit min direkt snyggaste årstid och så inte heller i år. Med torr och fnasig hud, kaninsnuten näsa och norra europas största munsår, så känner man sig inte direkt på topp. När man känner så, så är ju inte lite komplimanger helt fel. I går satt Tedde och berättade om att han hade en fröken på sitt dagis som heter Helena. Det måste vara en vikarie för jag har aldrig hört talas om någon Helena tidigare så jag frågade vem det var och hur hon såg ut.

Tedde svarar:-Men hon har ju grått hår precis som dig mamma!

Nu inser även jag att det är ett tag sedan man hade sina glansdagar med solariebrända magrutor och gulblonderat hårsvall. Men gråhårig?! Ja må ha genomgått ett visst förfall under årens lopp, men har inte räknat mig som gråhårig...Har inte ens hittat ett grått hår, något som faktiskt kan va den enda fördelen med att redan vara råttfärgad ;-). Man kanske skulle ringa och höra om det går att ändra den där slingtiden den 28:e...

I somras bjöd han på ytterligare en oneliner. Jag låg ute i trädgården och solade och hade tagit av mig till topless eftersom vår tomt är minst sagt insynsskyddad.

Helt plötsligt rycker jag till av att någon kastar en BH på mig och utbrister upprört:

-Sätt på dig mamma!!! Det ser fölävligt ut!!!

(OBS! bör läsas med läspning för rätt effekt).

Ja det är tydligen tacken det för att man har närt det frodiga gossebarnet, dygnet runt i nästan ett års tid, vid sin stackars barm. Inte konstigt att tuttarna sagt tack och hej...

Härliga höst!

 Häromdagen var det en person bredvid mig som sa:-Åhh vilken härlig höst vi har haft! Har vi, tänkte jag?! Och insåg att eftersom vi i den Hermanssonska familjen traditionsenligt har ägnat inledningen av vintern, d.v.s. hösten, åt att kräkas, snora och hosta, så har jag liksom missat det här med hinna att njuta...

Jag skyndade mig ut för att plocka lite rönnbär till kransarna på uthuset och inser att både rönnbär och blad redan är borta. Som tur va så fanns några stackars löv kvar som vi hann föreviga!

 Selma ställde snällt upp på ett foto...

...liksom Lunis. Lillebror var dock inte lika samarbetsvillig, trots muta, så därför finns ingen enskild bild på honom ;-).

Vi kalasar vidare!

 Idag var det dags för kalajs med släkten. Vi har moffat smörgåstårta och fika, gott, gott!

Bästa farfar och faster kom på besök. Farmor med såklart men hon fastnade visst inte på bilden :-).

 Finaste vice mormor hade fyllt upp bagagen med paket!

Dynamiska duon, killarna i rutigt!

Stort tack till alla underbara människor för alla fina paket!

Idag är ingen vanlig dag för det är Selmas 8-årsdag, HURRA, HURRA, HURRA!!!

 Den 14:e februari, alla hjärtans dag, 2002 kom +:et som för alltid skulle förändra våra liv. Så oväntat, omtumlande och chockande men oj så efterlängtat och välkommet! Det tog lång tid innan vi fattade att det var sant och vågade glädjas ordentligt åt de som komma skulle, men lagom till den 8:e oktober var vi väl så redo som man kan bli som rookie-föräldrar. Efter några dygn av mardrömsförlossning så tittade hon till slut äntligen ut. En liten tjock tjej som snabbt fick på sig en blå pyjamas med fötter. Just den bilden är den jag har som tydligast av Selma som nyföding. Idag har hon förvandlats till en otroligt klok och minst sagt förståndig liten dam som håller efter sina förvirrade föräldrar. Jag är så otroligt stolt och lycklig över att få vara mamma till denna tjej som både har en strupe och ett hjärta av guld.

STORT GRATTIS PÅ DIN 8-ÅRSDAG ÄLSKADE UNGE!

 Dagen inleddes som sig bör med presentöppning i sängen.

 Hos vissa, mycket efterlängtad Hannah Montana stol, hrm...

Just nu pågår pizzakväll med tjejgänget, gissa om det fnittras ;-)?!

Klimpen 1 år!!!

 För ett år sen berikades vårt liv med ännu mera kärlek, närmare bestämt en sisådär knappa 4 kg. Den 26:e september 2009 såg han så äntligen dagens ljus, efter att ha sett till att få maximal utdelning av gästfriheten på insidan av sin arma moders minst sagt uttänjda buk. Jag fick uppleva den otroliga lyckan att bli moster och kiddosarna fick äntligen sin efterlängtade kusin.

 Förra helgen var det alltså dags att styra kosan mot de djupa Östersundsskogarna för att gratulera. Att jag inte skrivit om detta förrens nu finns det en förklaring till, men jag återkommer i ärendet. Som synes så blev lill-killen inte direkt utan presenter, även om jubilaren själv helst sög på någon gammal toarulle eller liknande.

 Finklädda killar!

Underbart goda tårtor, även om det var nära att en åkte i fönstret även denna gång...

Ska det va, så ska det! Mor och mostrar kittade i gammelmormors och mormors finklänningar från back in the days!
Förresten, tack så jättemycket för att jag som burit och ammat tre barn, med allt vad det innebär i form av kroppsligt förfall, fick välja klänning sist...;-)

I vår familj tycks vi leva efter devisen "Inget GOTT som inte har något ONT med sig...". Efter en underbar helg med nära och kära och en helt ok, om är j*vligt lång bilfärd hem, så var det dags att pusta lite innan nästa veckas sjå skulle knacka på dörren. Jag hann precis sluta ögonen när jag hörde ett märkligt ljud från Sessans rum. Mamma jag har kräkts, kved hon. För att göra en lång historia kort så är påsarna på bilden ovan bara en liten bråkdel av den nattens skörd. Luna började spy ca 10 min efter Selma och jag gick helt sonika och la mig vid sjutiden när Mr M gick upp för att gå till jobbet...746 spyor senare. Kommande natt fick även jag själv besök av Montesuma himself och det visade sig att hela kalasstyrkan på 11 pers hade vikt ner sig inom ett dygn. Men tack för ett trevligt kalas kära Ebbot, verkligen...;-) PUSS!