Hösten har aldrig varit min direkt snyggaste årstid och så inte heller i år. Med torr och fnasig hud, kaninsnuten näsa och norra europas största munsår, så känner man sig inte direkt på topp. När man känner så, så är ju inte lite komplimanger helt fel. I går satt Tedde och berättade om att han hade en fröken på sitt dagis som heter Helena. Det måste vara en vikarie för jag har aldrig hört talas om någon Helena tidigare så jag frågade vem det var och hur hon såg ut.
Tedde svarar:-Men hon har ju grått hår precis som dig mamma!
Nu inser även jag att det är ett tag sedan man hade sina glansdagar med solariebrända magrutor och gulblonderat hårsvall. Men gråhårig?! Ja må ha genomgått ett visst förfall under årens lopp, men har inte räknat mig som gråhårig...Har inte ens hittat ett grått hår, något som faktiskt kan va den enda fördelen med att redan vara råttfärgad ;-). Man kanske skulle ringa och höra om det går att ändra den där slingtiden den 28:e...
I somras bjöd han på ytterligare en oneliner. Jag låg ute i trädgården och solade och hade tagit av mig till topless eftersom vår tomt är minst sagt insynsskyddad.
Helt plötsligt rycker jag till av att någon kastar en BH på mig och utbrister upprört:
-Sätt på dig mamma!!! Det ser fölävligt ut!!!
(OBS! bör läsas med läspning för rätt effekt).
Ja det är tydligen tacken det för att man har närt det frodiga gossebarnet, dygnet runt i nästan ett års tid, vid sin stackars barm. Inte konstigt att tuttarna sagt tack och hej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar