Häromdagen var det en person bredvid mig som sa:-Åhh vilken härlig höst vi har haft! Har vi, tänkte jag?! Och insåg att eftersom vi i den Hermanssonska familjen traditionsenligt har ägnat inledningen av vintern, d.v.s. hösten, åt att kräkas, snora och hosta, så har jag liksom missat det här med hinna att njuta...
Jag skyndade mig ut för att plocka lite rönnbär till kransarna på uthuset och inser att både rönnbär och blad redan är borta. Som tur va så fanns några stackars löv kvar som vi hann föreviga!
Selma ställde snällt upp på ett foto...
...liksom Lunis. Lillebror var dock inte lika samarbetsvillig, trots muta, så därför finns ingen enskild bild på honom ;-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar