Klimpen 1 år!!!

 För ett år sen berikades vårt liv med ännu mera kärlek, närmare bestämt en sisådär knappa 4 kg. Den 26:e september 2009 såg han så äntligen dagens ljus, efter att ha sett till att få maximal utdelning av gästfriheten på insidan av sin arma moders minst sagt uttänjda buk. Jag fick uppleva den otroliga lyckan att bli moster och kiddosarna fick äntligen sin efterlängtade kusin.

 Förra helgen var det alltså dags att styra kosan mot de djupa Östersundsskogarna för att gratulera. Att jag inte skrivit om detta förrens nu finns det en förklaring till, men jag återkommer i ärendet. Som synes så blev lill-killen inte direkt utan presenter, även om jubilaren själv helst sög på någon gammal toarulle eller liknande.

 Finklädda killar!

Underbart goda tårtor, även om det var nära att en åkte i fönstret även denna gång...

Ska det va, så ska det! Mor och mostrar kittade i gammelmormors och mormors finklänningar från back in the days!
Förresten, tack så jättemycket för att jag som burit och ammat tre barn, med allt vad det innebär i form av kroppsligt förfall, fick välja klänning sist...;-)

I vår familj tycks vi leva efter devisen "Inget GOTT som inte har något ONT med sig...". Efter en underbar helg med nära och kära och en helt ok, om är j*vligt lång bilfärd hem, så var det dags att pusta lite innan nästa veckas sjå skulle knacka på dörren. Jag hann precis sluta ögonen när jag hörde ett märkligt ljud från Sessans rum. Mamma jag har kräkts, kved hon. För att göra en lång historia kort så är påsarna på bilden ovan bara en liten bråkdel av den nattens skörd. Luna började spy ca 10 min efter Selma och jag gick helt sonika och la mig vid sjutiden när Mr M gick upp för att gå till jobbet...746 spyor senare. Kommande natt fick även jag själv besök av Montesuma himself och det visade sig att hela kalasstyrkan på 11 pers hade vikt ner sig inom ett dygn. Men tack för ett trevligt kalas kära Ebbot, verkligen...;-) PUSS!