Världsfred & chokladbollar

 Påsklovet inleddes med sedvanligt skitväder. Idag bjöds det på snöblandat regn i sidled. Eftersom jag har sportlovet i hyfsat färskt minne har jag inte hunnit förirra mig bort i några rosaskimrande utopier om lediga dagar med långa sovmornar och glada barn som tumlar runt i vårsolen. Allt medan jag själv pillar mig i naveln, läser en god bok och sippar på en latte...Erfarenheten har lärt mig att om jag håller kejsaren av Nordkorea, drottningen av Saudi Arabien och ayatollan av Iran fullt sysselsatta så minimeras risken för krigsutbrott.

 Morgonen ägnades åt bakning. Den gamla klassikern neg....hrm, chokladbollar, stod först på menyn. Jag har nog tidigare skrivit om att mamma alltid blev så sur när Johanna och jag lite spontant drog ihop en chokladbollssmet på 80-talet. Jag förstod aldrig varför. Idag gör jag det. Chokladbollsbak innebär ca 4 timmar och 23 minuters efterkommande sanering. Man har kakao och cocos både på ställen där solen sällan skiner och ställen man inte visste fanns...Troligen hade både Johanna och jag även våra gigantiska turkosa glasögon fulla av kladd och med tanke på sizen på de glasögonen så genererades därmed minst en timmes putsning till.

 Min ännu mer pedantikske hälft tittade hastigt in i köket, brast ut i ett plågat och förskräckt OJ, men hade vett nog att snabbt avlägsna sig från platsen.

Men de kan de små liven, riktigt gott blev det!

Sen gav vi oss i kast med äppelmuffins...