Fredagsfrälsning!

 I vår familj försöker vi att, åtminstone inför veckoslutet, finna en stunds inre frälsning och själslig rening. Näe...nu överdrev jag så jag nästan sk*t på mig, men jag tycker personligen att kyrkor och kyrkogårdar är väldigt rofyllda och intressanta platser. Om detta är "trots" eller kanske rent av "tack vare" den där kyrkoturnén på Gotland under sent 80-tal ska jag låta vara osagt.

Sessan och Tedde fann sig snabbt tillrätta i kyrkorummet. Ovan syns Tedde förrätta någon slags enmansvigsel av Selma som med stor inlevelse intog rollen som Kristi brud.

Lunis var inte fullt lika road...Kanske inte läge för Gotland i sommar med andra ord.

Vi tände såklart ljus för de nära och kära som inte längre finns bland oss. Farmor Ruth, farfar Tedde, morfar Willy och katten Kattrin.

Tedde greps av stundens allvar och drabbades av lättare existentiella grubblerier. Han frågade fundersamt hur det känns att vara död. Jag och Linnéa försökte lite tafatt svara att det finns ju ingen som riktigt säkert vet, men att det säkert är en lugn och skön känsla. Den som har varit sjuk slipper ha ont o.s.v.

Sessan kom dock snabbt till vår undsättning och snäste irriterat:

-Men Herre Gud, det lär väl finnas en kyrkvärd här någonstans som kan svara på sån´t!

Som tur var (för kyrkvärden) hittade vi ingen men nästa gång vi får tag på en ska vi banne mig ha svar på hur det känns att vara död, meningen med livet, varför finns det krig, svält och annan skit om Gud är god, har mitt jordeliv någon högre mening och i så fall vilken, överlever någon del av mig den fysiska kroppens död och vart går den delen i så fall samt varför blir man tjock av allt som är gott!?!

Trevlig helg och amen...