Fredagsfrälsning!

 I vår familj försöker vi att, åtminstone inför veckoslutet, finna en stunds inre frälsning och själslig rening. Näe...nu överdrev jag så jag nästan sk*t på mig, men jag tycker personligen att kyrkor och kyrkogårdar är väldigt rofyllda och intressanta platser. Om detta är "trots" eller kanske rent av "tack vare" den där kyrkoturnén på Gotland under sent 80-tal ska jag låta vara osagt.

Sessan och Tedde fann sig snabbt tillrätta i kyrkorummet. Ovan syns Tedde förrätta någon slags enmansvigsel av Selma som med stor inlevelse intog rollen som Kristi brud.

Lunis var inte fullt lika road...Kanske inte läge för Gotland i sommar med andra ord.

Vi tände såklart ljus för de nära och kära som inte längre finns bland oss. Farmor Ruth, farfar Tedde, morfar Willy och katten Kattrin.

Tedde greps av stundens allvar och drabbades av lättare existentiella grubblerier. Han frågade fundersamt hur det känns att vara död. Jag och Linnéa försökte lite tafatt svara att det finns ju ingen som riktigt säkert vet, men att det säkert är en lugn och skön känsla. Den som har varit sjuk slipper ha ont o.s.v.

Sessan kom dock snabbt till vår undsättning och snäste irriterat:

-Men Herre Gud, det lär väl finnas en kyrkvärd här någonstans som kan svara på sån´t!

Som tur var (för kyrkvärden) hittade vi ingen men nästa gång vi får tag på en ska vi banne mig ha svar på hur det känns att vara död, meningen med livet, varför finns det krig, svält och annan skit om Gud är god, har mitt jordeliv någon högre mening och i så fall vilken, överlever någon del av mig den fysiska kroppens död och vart går den delen i så fall samt varför blir man tjock av allt som är gott!?!

Trevlig helg och amen...

Världsfred & chokladbollar

 Påsklovet inleddes med sedvanligt skitväder. Idag bjöds det på snöblandat regn i sidled. Eftersom jag har sportlovet i hyfsat färskt minne har jag inte hunnit förirra mig bort i några rosaskimrande utopier om lediga dagar med långa sovmornar och glada barn som tumlar runt i vårsolen. Allt medan jag själv pillar mig i naveln, läser en god bok och sippar på en latte...Erfarenheten har lärt mig att om jag håller kejsaren av Nordkorea, drottningen av Saudi Arabien och ayatollan av Iran fullt sysselsatta så minimeras risken för krigsutbrott.

 Morgonen ägnades åt bakning. Den gamla klassikern neg....hrm, chokladbollar, stod först på menyn. Jag har nog tidigare skrivit om att mamma alltid blev så sur när Johanna och jag lite spontant drog ihop en chokladbollssmet på 80-talet. Jag förstod aldrig varför. Idag gör jag det. Chokladbollsbak innebär ca 4 timmar och 23 minuters efterkommande sanering. Man har kakao och cocos både på ställen där solen sällan skiner och ställen man inte visste fanns...Troligen hade både Johanna och jag även våra gigantiska turkosa glasögon fulla av kladd och med tanke på sizen på de glasögonen så genererades därmed minst en timmes putsning till.

 Min ännu mer pedantikske hälft tittade hastigt in i köket, brast ut i ett plågat och förskräckt OJ, men hade vett nog att snabbt avlägsna sig från platsen.

Men de kan de små liven, riktigt gott blev det!

Sen gav vi oss i kast med äppelmuffins...

Glad Påsk!

Igår gav sig supertrion, uppstärkta av fröken Norrström från 29:an, ut på en succéartad påskvandring. Och då menar jag givetvis inte nån ångestfylld Golgata-vandring med törnekrona ala Jesus, utan en gammal hederlig påskkärringswalk. Jag ljuger inte om jag säger att de fick ihop minst 2 kg godis. Vi skickade med dom en jättekorg och plikttrogna som de är såg de till att inte komma hem förrens den var full. Vem vill smaka på rottingen liksom...

Imorgon vankas det sedvanligt påsktaberas i Älvis ♥. Jag bad Tedde packa det han skulle ha med sig och ovan ser ni resultatet, hrm. Två par sockor, tre kallingar och...en vinröd sammetsfluga?!?

Jag måste ha missat att det var dresscode. Nu återstår bara att klura ut om det vankas smokingmiddag eller kanske rent av Chippendale-tema. Av packningen att dömas pekar det ju onekligen åt Chippendale. Och med tanke på de abnorma mängder mat vi brukar sätta i oss så får även jag erkänna att jag röstar på lite naket. Det känns på något vis lite ledigare och mindre tajt....

Guldfeber!

SM-Guld, SM-Guld, SM-Guld!!!

...eller åtminstone handbollsavslutning!

Och för Lunilajs Hermansson var det minst lika stort, att inför en nästan fullsatt Maserhall, få rada upp sig med laget och ta emot en medalj!

Hon är även övertygad om att medaljen är av äkta guld, klart den är!

Fast det allra bästa var kanske ändå bullen och saften...Flickebarnet är ju inte Ilbäcksare för intet.