Mama for President!

Just nu (och ganska ofta) så hatar Luna mig. Jag är världens dummaste av en massa olika anledningar, som jag ofta inte riktigt har förstått men ja, ja det är  bara att gilla läget...När det är riktigt illa brukar jag fråga om vi kanske ska slå en pling till soc och undra om det finns plats hos en snällare mamma. Jag vet att den typen av uttalanden det inte är riktigt pk men jag kan liksom bara inte låta bli.

Men som tur är så är kasten mellan himmel och helvete väldigt tvära.

I söndags morse frågade hon vad vi skulle göra i dag då. Jag förklarade högtidligt att idag är det val! Vad är val för nått, undrade Lunis. Jag berättade att vi skulle rösta om vem som ska få bestämma i Sverige. Hon drog efter andan, spärrade upp jätteögonen och utbrast:-Tänk om det blir DU mamma!

Samma kväll sitter vi framför valvakan och L ser väldigt moloken ut i sin fotölj. Vad är det, frågar jag?

-Selma säger att det inte kommer att bli du på TV´n... säger hon med tårar i ögonen och darrande underläpp.

Sååå fint! Hon satt där och väntade på att hennes mysbyxdressade mamma skulle sopa banan med Reinis, Mona, Fürern och co!
Hon är en snäll själ den där lilla argbiggan.
I morse, när jag svor till lite trevligt, då jag insåg att jag glömt min matlåda sa hon:
-Du kan ta min matsäck mamma. De som har glömt får ändå en macka av fröken...
Det är sån´t man får tårar i ögonen på ett fint sätt av.
Och nej, jag tog inte matsäcken, så hon slapp be om "skämsmackan" den här gången iallafall...