Kräksjukan-The never ever ending story part ???

Det har varit lite glest med inlägg på sistone eftersom vi befunnit oss i något slags töcken efter de senaste veckornas vommeringschocker. Naiva och godtrogna som vi är vågade vi oss på att ana ett ljus i tunneln efter att Tedde kaskadkräkts oavbrutet över hela huset i mer än 24 h. Ja, nog fick vi se ljus i tunneln alltid men det var nog mer Sankte Per-stuk över det hela.

Stackars Lunis inledde fredagsnatten med en redig spya och fortsatte sedan på samma linje som övriga insjuknade med kräkintervaller på max 10 min. Även om denna natt också blev sömnlös så måste jag säga att en kräksjuk 5-åring ändå är rena rama semestern eftersom de kan pricka en hink, någorlunda iallafall. Eftersom jag tycker det är rätt äckligt att hålla på att hälla ut kräks och skölja hinkar, så brukar vi köra med påse i hink och sen slänga påsen. (Ta daa, vad säger ni om det tipset Hemmets veckotidning!). Till en början orkade vi springa ner med påsarna och slänga ut dem men efter ca 10 vändor tröt orken och jag kom på den förträffliga idéen att slänga ut eländet genom fönstret, (vi sover på övervåningen). Synen som mötte oss på morgonen var inte att leka med. Under fönstret låg 14 nerspydda påsar utspridda i den gnistrande snön... Det såg så sjukt ut att jag hade tänkt föreviga det på foto men min pedante oäkta hälft hann givetvis rensa undan innan jag fick fram kameran.

Kommande kväll hoppades föräldrarna i den Hermanssonska familjen på lite vuxenmys (d.v.s. typ film, all form av penetrerande aktivitet var totalt utesluten i det tillståndet...). Vi hann trycka på play, mamman lutade mig mot pappan och i samma ögonblick hörs ett illavarslande gallskrik från övervåningen där kära Teddedarling spytt ner hela sig själv och halva rummet igen...Tack och lov blev det inget mer och det var troligen en reaktion på att han varit lite för glupsk och snabb att komma i gång med ätandet. Känns lite väl ödesdigert att proklamera ut att vi är på banan igen... men det tar sig!