Det går bra nu!

Jag har nog alltid upplevt mig som en som är rätt mån om mitt yttre men den uppfattningen verkar inte delas av alla i familjen.
Ni som följer oss kanske minns att Lunis för ett tag sen, onödigt skarpsynt, konstaterade att jag har en "havsrumpa". Alltså en sån som vågar när man rör sig.
Häromdagen när vi sitter i bilen börjar hon fladdra med min, inte helt toktrimmade biceps, och konstaterar att jag även har havsarmar. För att vara snäll lägger hon snabbt till att: "fast Martas är värre". Marta är min 86-åriga mormor...
Idag tog sig ego boosten till nya nivåer när hon, med ett barns jobbiga uppriktighet, talar om att jag har morrhår, (fast bara lite grann på sidan) när solen lyser så där direkt i ansiktet. Detta tätt följt av att Tedde chockat konstaterar att det ser ut som att jag har "tuttar på ryggen"...
Puh! Ja, för att se det från den ljusa sidan är det ju kul att åtminstone ha tuttar någonstans!
Är det någon som vill mig något så finns jag i vassen...