söndag 30 oktober 2011

Cup Cakes och tunntarmschock

 Inför förra helgen så såg arbetsfördelningen i det Hermanssonska residenset inte helt jämställd ut till en början. Pappan skulle åka på "konferens", (läs fisa och dricka öl i en badtunna tillsammans med andra mer eller mindre håriga män). Mamman skulle förse de tre barnen, (varav åtminstone två tycks ha ett aldrig sinande förråd av trotsåldrar att ösa ur) och de fyra husdjuren med mat, omvårdnad och kärlek, samt ordna ett barnkalas för ca 15 barn i åldern 7-9 år. Ja ni hör, upplägget luktade inte direkt winwin...

 Men vi gick ut hårt och när vi hade lyckats att göra riktigt fina Cup Cakes utan att allt för mycket glasyr och strössel hamnat i taket, så kände jag att det här ska nog gå vägen.
Sen är det ju så här att de som toppar listan över världens bästa systrar råkar vara just mina och åtminstone en av dom har haft vett nog att bosätta sig i närheten av den fantastiska staden Börlänge. Båda systrarna är sedan gammalt rutinerade kalasattraktioner. Vem minns inte succén med Pippi och Prussiluskan? Så vi ringde alltså helt sonika in ett proffs.
Och det var tur det. Jag hade slagit mig lite för bröstet och tänkt att:  Hey, jag är ju van vid att på egen hand tampas med grupper på ett 30-tal tonåringar, där många har sina rötter i diverse krigshärdar runt om i världen, med allt vad det innebär av kulturkrockar och resursbehov. Men ja, ett gäng på 15 stycken sockerhöga, 7 till 9-åriga medelklassprinsessor kan härja rätt friskt de med.
Men roligt hade vi! Tusen tack älskade Nea för hjälpen! Förresten så var vi alltså på Framtidsmuséet. Man får hyra in sig i lokalerna och sen sköta sig själv så att säga. Jättebra ställe att ha kalas på. Ungarna sprang runt som skållade troll och roade sig själva utan problem i två timmar. Ovan ser ni t.ex. Linnéa inlindad i X antal km tunntarm i rummet med namnet "Bajsrummet"-en riktig liten skitutställning!

Resten av veckan har ägnats åt diverse Halloweenfester i skolan. Och lagom till helgen kom det lite ohälsa på besök, men mer om det en annan gång...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar