söndag 30 oktober 2011

Cup Cakes och tunntarmschock

 Inför förra helgen så såg arbetsfördelningen i det Hermanssonska residenset inte helt jämställd ut till en början. Pappan skulle åka på "konferens", (läs fisa och dricka öl i en badtunna tillsammans med andra mer eller mindre håriga män). Mamman skulle förse de tre barnen, (varav åtminstone två tycks ha ett aldrig sinande förråd av trotsåldrar att ösa ur) och de fyra husdjuren med mat, omvårdnad och kärlek, samt ordna ett barnkalas för ca 15 barn i åldern 7-9 år. Ja ni hör, upplägget luktade inte direkt winwin...

 Men vi gick ut hårt och när vi hade lyckats att göra riktigt fina Cup Cakes utan att allt för mycket glasyr och strössel hamnat i taket, så kände jag att det här ska nog gå vägen.
Sen är det ju så här att de som toppar listan över världens bästa systrar råkar vara just mina och åtminstone en av dom har haft vett nog att bosätta sig i närheten av den fantastiska staden Börlänge. Båda systrarna är sedan gammalt rutinerade kalasattraktioner. Vem minns inte succén med Pippi och Prussiluskan? Så vi ringde alltså helt sonika in ett proffs.
Och det var tur det. Jag hade slagit mig lite för bröstet och tänkt att:  Hey, jag är ju van vid att på egen hand tampas med grupper på ett 30-tal tonåringar, där många har sina rötter i diverse krigshärdar runt om i världen, med allt vad det innebär av kulturkrockar och resursbehov. Men ja, ett gäng på 15 stycken sockerhöga, 7 till 9-åriga medelklassprinsessor kan härja rätt friskt de med.
Men roligt hade vi! Tusen tack älskade Nea för hjälpen! Förresten så var vi alltså på Framtidsmuséet. Man får hyra in sig i lokalerna och sen sköta sig själv så att säga. Jättebra ställe att ha kalas på. Ungarna sprang runt som skållade troll och roade sig själva utan problem i två timmar. Ovan ser ni t.ex. Linnéa inlindad i X antal km tunntarm i rummet med namnet "Bajsrummet"-en riktig liten skitutställning!

Resten av veckan har ägnats åt diverse Halloweenfester i skolan. Och lagom till helgen kom det lite ohälsa på besök, men mer om det en annan gång...

tisdag 25 oktober 2011

Vår underbara, älskade lilla pensionärstant!


Vi tittar på "Äntligen hemma" där Bosse Rappne planterar blommor som om det inte fanns en morgondag, i någon välbeställd familjs käcka lilla trädgård, när Selma 348 år upprört utbrister:
-Mäh härre GUU, har han överhuvudtaget tänkt på att någon ska vattna allt det där!?
...och fortsätter med:
-Ja, jag skulle då rakt inte vilja ha så där mycket blommor. Man skulle bergis få en sån där allergireaktion!

Någon som hört om PRO eller nått är på jakt efter en ny talesman?

fredag 14 oktober 2011

Frostchock och fingervantar.


Här rullar det på och är väl ungefär så bra det kan bli en grå vardag i oktober, med allt vad det innebär av borttappade fingervantar, frostiga cykelsadlar och nariga läppar.

Pappa M startade veckan storstilat med ett första tappert steg på vägen mot att bli en riktig karla-karl. Han fick tidigare under hösten en mycket fin inbjudan från sin kära svärfar om att följa med på älgjakt. Mangodarling som är en mycket god vän av både ordning och noggrann hygien smugglade nervöst ner en packe våtservetter, när han fick höra stories om att den där jaktkojan kanske inte var något direkt de luxe-arrangemang när det kom till den sanitära fronten. Han verkar hur som helst ha haft några riktiga toppendagar, där han fått uppleva både inälvsurtagning och kolesterolaftnar på nära håll. Huruvida han kommer att tillbringa resten av hösten krälandes i olika rävgryt får väl framtiden utvisa, men han och Tedde smider redan stora planer för vilka pangare de ska ha med sig nästa år! Kullsarvet kan börja ladda!

Annars så håller jag och Sessan på att bli riktigt grymma på gitarren. Selma höll på att tappa modet lite efter att, i musikskolans regi, ha fått spela obegripliga, entoniga låtar med namn som typ "Blåmesblues" och "Halsvals". No affence, hon tycker jättemycket om sin lärare och det finns så klart någon fin pedagogisk tanke bakom dessa låtar. Men det är ju förbaskat svårt att bli inspirerad när man spelar något som man inte har en aning om hur det ska låta. Hur som helst så tjuvhoppade vi fram till sidorna med ackord, så hon kan kompa sig själv när hon sjunger. Jag får väl motvilligt erkänna att jag kan känna visst samröre med den lätt motbjudande Hollywoodfrun Gunilla Pearsson, när det rycker lite i "Stage Mum-tarmen". Men eftersom vi tyvärr ändå brukar bli mer än lovligt välsignade med kräkningar så här års så lovar jag åtminstone att inte åkalla Jesus för att framkalla några kaskadspyor vid eventuell rampfeber...

Coming up next: gemensam födelsedagsfest på Framtidsmuséet för brudarna!

lördag 8 oktober 2011

Underbara, älskade unge!!!

9 ÅR...
...det går nästan inte att fatta. Jag tyckte det var i går som jag låg i en säng på BB och försökte greppa att den där tjocka lilla bebisen i blå pyjamas med fötter faktiskt var min!

Från djupet av våra hjärtan önskar vi dig ett stort
GRATTIS!