Sommarvärme och skottsalvor...

Tro det eller ej men we are alive and kicking!

Pappa Magnus har tillbringat mycket av våren i Umeå, med officiell förklaring att det startas upp någon ny verksamhet i ICA-regi.Vi nöjer oss så...;-).

Jag har alltså fått prova på livet som tillfällig (tack gode gud), singelmamma, eller nej det låter för glättigt, ensamstående är en mer passande beskrivning. Stort medalj och liten trumvirvel för alla ensamstående, hur orkar ni?

Nu är iallafall husbonn tillbaka och det ska förhoppningsvis hinnas med lite bloggande.

Sommaren förärar oss visst med lite besök denna helg. Sol och värme innebär just nu VATTENKRIG i den Hermanssonska familjen. Vanligtvis är juniorerna de största entusiasterna men idag tog föräldrarna det hela till nya höjder.

Jag låg ute i skuggan och läste endast iförd bikinim eller ok då, bikiniöverdel och ganska dassig trosa. Ja, ren alltså men kanske inte helt skarp i kulören...

Helt plötsligt översköljs jag av en skottsalva från vattengeväret som Mr Hermansson himself plötsligt tagit kommandot över.

Jag flyr med andan i halsen till de bortre regionerna av trädgården, tänk Midgård. Jag ser hur M kastar sig genom häcken och ut i skogsdungen i tron att han ska kunna överraska mig bakifrån. Jag grips av panik och börjar desperat och småskrikandes klättra upp i en rönn. Det hela går förvånansvärt lätt och jag når oanade höjder (i rönnen), samtidigt som Mangsan i bästa Navy Seal-anda (de som knäppte Bin Ladin), kommer allt närmare.

Helt plötsligt slår det mig att troligen halva Bullermyren, bostadsområdet på andra sidan järnvägen, just nu kan se mig. Och vad ser de...Jo, en blekfet, halvnaken, medelålders, panikslagen kvinna högt uppflugen i en rönn skrikandes:

-SNÄLLA SKJUT MIG INTE!!!

Tack och lov så tror jag inte att någon ringde ordningsmakten eller någon annan valfri själavårdande instans...