Hipp, hipp, hurra för kärleken och 2012!

Nyårsafton 2010 kommer för alltid att vara den allra bästa i den Hermanssonska familjen. Efter mången år av syndigt leverne blev vi äntligen äkta makar. Och så här ett år senare kan vi konstatera att livet som gifta t.o.m. är ännu bätte!

GOTT NYTT ÅR

till alla nära och kära där ute!



JULEN 2011 - Underbart är kort...

Julen 2011 har varit alldeles, alldeles underbar men som alltid lite för kort. Men tiden går som sagt var fort när man har roligt, så det är kanske inte så konstigt. Och med tanke på hur förbannat tajt mina täckbyxor satt igår, så är det kanske tur att julfrosseriet klingar av en aning, hrm...

Julfirandet tjuvstartades redan dan före dan hemma hos Hermansson seniors i Färjegårdarna. Tusen tack för alla fina julklappar och god mat!

Sen fortsatte vi med sedvanligt storfamiljsfirande i Vinäs och därefter firandes juldagen med delar av Andersson-ligan i Storbrott.

Stort tack underbara Kerstin och Bengt för er makalösa gästfrihet och stort tack allra käraste mor och far för allt! Och stort tack till alla övriga inblandade för att ni förgyller våra liv!

(Är det kanske på sin plats att, i sann fröken Sverige-anda, även önska fred på jorden, avskaffande av svält och allas rätt till en iphone nu när jag ändå är varm i kläderna)...?

 När juldagsmorgon glimmar. Tomten tittade förbi med bl.a. ett PS3 (som var tänkt till barnen). Barnen har dock knappt fått prova för pappsen ska bara spela klart bana 468 först...

 Snart kommer tomten! Jag kan fortfarande känna det där suget i magen när man spejar ut över åkrarna.

 Visst kom han!

 ...och snälla barn fanns det!

 Denna bild får symbolisera all den gudomliga mat som vi har satt i oss. Fick jag bara äta en sak resten av livet skulle det lätt bli Kerstins moccatårta.

 Allra finaste mummun var så klart på plats. Dessvärre inte vår älskade morf men jag tror att han myste med de andra änglarna, käkade kransekaka och höll ett vakande öga över oss ♥.

 Jag har sagt det tidigare, att fota tre barn är svårt, att fota fyra är omöjligt och hur det ska gå nästa jul då vi förhoppningsvis har ytterligare några små Rörkvistättlingar vågar jag inte ens tänka på. Bilden ovan blev iallafall den bästa, så ni kan räkna ut ungefär hur synkade och fokuserade de andra var, ha, ha.

Sist men absolut inte minst så får vi givetvis inte glömma att vår älskade Mangodarling har uppnått den aktningsvärda åldern av 33 jordsnurr. Han är precis som självaste Jesus född naken på julafton. Men vi får som sagt var innerligt hoppas att likheterna slutar där, för nån korsfästelse till påsk vet jag inte riktigt om vi orkar med...

God fortsättning då gott folk!

Kärlekslösa köttbullar och andra sanningar.

Supertrion fortsätter att leverera tunga uttalanden. Här om dagen förklarade den unge herr´n stöddigt att han minsann har stenkoll på det här med blommor och bin.

-Jag vet precis hur det går till. Man blir JÄTTEbajsnödig och så kommer det en bebis!

Ja, som 3-barnsmor och hyfsat rutinerad barnaföderska så får jag väl hålla med om att killen inte är helt ute och cyklar.

Sen har vi vår kära Sessan. Hon berättade bekymrat följande:

-Ja mattanterna på min skola ser då inte särskilt glada ut. Maten är ju inte direkt lagad med någon kärlek...

En liten stund senare passerar vi en busskur med en stor reklamskylt för Felix köttbullar eller nått sån´t. Skylten uppmanar till att "Unna dig lite extra lyx till jul". Sessan utbrister då mycket upprört:

-Herre gud! Ska det föreställa lyx att äta köpta köttbullar!? Köpta köttbullar till jul?!

Men så har ju ungen också vuxit upp på Martas precisionsrullade minibullar...

Familjen har den senaste tiden (läs typ sen nov 2002) varit drabbad av ohälsa. Just nu är det Lunis som är sjuk. Selma hade då helt sonika, på eget initiativ traskat ner till Lunas fröken och frågat om det inte fanns några läxor eller liknande som Luna borde göra under frånvarotiden!?

Gulligt, omtänksamt eller kanske lite lätt osunt...;-)?

Det roliga är att de egna läxorna är det då f*n inte så noga med.

Ja, de är rätt härliga de små liven.

The Hermansson Family presenterar stolt...KÖKET!

Som vi sågat, som vi spikat och som vi har hantverkat! Eller nej, det har vi faktiskt inte. Det har andra duktiga människor gjort. Men vi har planerat, tänkt, packat ur, packat i och städat sågspån och byggdam. Och det är där någonstans jag känner att vår gräns går. Hur orkar folk som håller på att greja själv precis hela tiden?

Efter att ha tillbringat x antal kvällar framför program som Byggfällan, Fuskbyggarna och you name it, så var jag redan innan vi satte igång övertygad om att det ( i bästa fall), skulle gå åt helvete. Det känns därför sjukt skönt att kunna ge en stor eloge till alla de duktiga hantverkare som har varit involverade. Noggranna, lyhörda, trevliga och hör och häpna så höll de sig inom avtalad tidsram.

Själv är jag lite extra kär i min nya spis. Den är inte bara galet snygg utan fungerar även utmärkt att laga mat på, bara en sån sak! M var till en början inte fullt lika förtjust (det fanns ju så många andra funktionella (läs just funktionella) spisar i lite trevligare prisklasser). Men när frugan med framgång tagit fram sydlänningen i sig och prutat/utpressat den stackars kvinnan på affären med hot om att shoppa i de betydligt billigare nätbutikerna, var han plötsligt med på tåget. Och vem hittar man inte, lätt autistiskt, klockandes uppkokningstider, upphetsat utbristandes:

-Fan va snabbt den är!!!om inte herrn i huset själv. 

Mr M aka Städhitler blev även lite fuktig i blicken när han insåg att man med lätthet kan dammsuga under spisen.

Ja ni ser, en riktig win-win som vi säger!

"The English School Day", Lusse och Losec!

Det har renoverats rejält den sista tiden på Krondikesgatan så där av den osedvanligt dåliga uppdateringsfrekvensen. Vi har haft sågspån och byggdam på ställen vi inte visste fanns, men nu börjar det ordna upp sig. Ja, inte bara ordna upp sig, det blir riktigt förbannat jättebra om jag får säga det själv!

Tänkte bjuda på lite bilder från de senaste veckorna. Häromdagen hade brudarna "The English School Day". Jag förstod aldrig riktigt varför. Det var nog något med att ta del av andra kulturer. Hallå? Vi bor i Borlänge. Fast vid närmare eftertanke så är ju Forssa/ Bergslagsbyn kanske inte den mest mångkulturella stadsdelen. Men England?

Nå väl, det var kul att tvinga på dem glasögon! Troligen har detta något med alla mina barndomstrauman kring 80-talsglasögon att göra. Tjejerna på bilden ovan har ju klätt ut sig men en annan såg ju ut så där varenada j*vla dag från 1982-1993 typ...

Annars har vi försökt rodda ihop renovering, heltidsarbete, omdömesskrivning, provrättning, otaliga jobbrelaterade möten, julklappsinköp, ett antal lussefiranden och sjuka barn. Som upplagt för lite Losec med andra ord! Tusen tack till älskade Linnéa för hjälp med vård av sjuka mosterbarn. Söpnarby levererar igen!

 Tedde inledde Lussekavalkaden med traditonsenligt utomhusfirande, med allt vad det innebär i form av duggregn och drivis. Men vad gör väl det när det finns så söta nissar att titta på!?

Lunis och Forssaängsskolan dammade av en hejdundrande show kvällen efter. Det var raka led, stämsång och versläsning så välrepeterad att självaste Jan Björklund hade gått upp i brygga av välbehag. Jag hade för ett ögonblick lyckats glömma bort hur lättrörd jag är, så jag grinade mascaran av mig redan vid inledningsnumret. De är ju så duktiga de små liven!

Trevlig helg då gott folk!

Hipp, hipp hurra för världens bästa vice mormor idag!

 Man kan inte tro det men idag har hon faktiskt uppnått den aktningsvärda åldern av 35...eller åtminstone nått åt det hållet. Redan i lördags vankades det dock traditionsenligt gästabud och det var som vanligt en gastronomisk succé! Jag rapar fortfarande moccatårta...

 Eftersom Wiklundarna har planerat att lämna landet i samband med att det börjar bli pepparkakbakstider, så hade givetvis världens mest omtänksamma sett till så att supertrion fick chansen att baka nu istället.

Allra käraste Kerstin (och Bonk med så klart), ett stort tack för all kärlek, glädje och omtanke som ni ger oss och inte minst våra barn.

Ni är guld värda!

Se nu till att vila upp er ordentligt för snart kommer vi och invaderar "Bruna huset" igen!

EFTERLYSNING!

Cup Cakes och tunntarmschock

 Inför förra helgen så såg arbetsfördelningen i det Hermanssonska residenset inte helt jämställd ut till en början. Pappan skulle åka på "konferens", (läs fisa och dricka öl i en badtunna tillsammans med andra mer eller mindre håriga män). Mamman skulle förse de tre barnen, (varav åtminstone två tycks ha ett aldrig sinande förråd av trotsåldrar att ösa ur) och de fyra husdjuren med mat, omvårdnad och kärlek, samt ordna ett barnkalas för ca 15 barn i åldern 7-9 år. Ja ni hör, upplägget luktade inte direkt winwin...

 Men vi gick ut hårt och när vi hade lyckats att göra riktigt fina Cup Cakes utan att allt för mycket glasyr och strössel hamnat i taket, så kände jag att det här ska nog gå vägen.

Sen är det ju så här att de som toppar listan över världens bästa systrar råkar vara just mina och åtminstone en av dom har haft vett nog att bosätta sig i närheten av den fantastiska staden Börlänge. Båda systrarna är sedan gammalt rutinerade kalasattraktioner. Vem minns inte succén med Pippi och Prussiluskan? Så vi ringde alltså helt sonika in ett proffs.

Och det var tur det. Jag hade slagit mig lite för bröstet och tänkt att:  Hey, jag är ju van vid att på egen hand tampas med grupper på ett 30-tal tonåringar, där många har sina rötter i diverse krigshärdar runt om i världen, med allt vad det innebär av kulturkrockar och resursbehov. Men ja, ett gäng på 15 stycken sockerhöga, 7 till 9-åriga medelklassprinsessor kan härja rätt friskt de med.

Men roligt hade vi! Tusen tack älskade Nea för hjälpen! Förresten så var vi alltså på Framtidsmuséet. Man får hyra in sig i lokalerna och sen sköta sig själv så att säga. Jättebra ställe att ha kalas på. Ungarna sprang runt som skållade troll och roade sig själva utan problem i två timmar. Ovan ser ni t.ex. Linnéa inlindad i X antal km tunntarm i rummet med namnet "Bajsrummet"-en riktig liten skitutställning!

Resten av veckan har ägnats åt diverse Halloweenfester i skolan. Och lagom till helgen kom det lite ohälsa på besök, men mer om det en annan gång...

Vår underbara, älskade lilla pensionärstant!

Vi tittar på "Äntligen hemma" där Bosse Rappne planterar blommor som om det inte fanns en morgondag, i någon välbeställd familjs käcka lilla trädgård, när Selma 348 år upprört utbrister:

-Mäh härre GUU, har han överhuvudtaget tänkt på att någon ska vattna allt det där!?

...och fortsätter med:

-Ja, jag skulle då rakt inte vilja ha så där mycket blommor. Man skulle bergis få en sån där allergireaktion!

Någon som hört om PRO eller nått är på jakt efter en ny talesman?

Frostchock och fingervantar.

Här rullar det på och är väl ungefär så bra det kan bli en grå vardag i oktober, med allt vad det innebär av borttappade fingervantar, frostiga cykelsadlar och nariga läppar.

Pappa M startade veckan storstilat med ett första tappert steg på vägen mot att bli en riktig karla-karl. Han fick tidigare under hösten en mycket fin inbjudan från sin kära svärfar om att följa med på älgjakt. Mangodarling som är en mycket god vän av både ordning och noggrann hygien smugglade nervöst ner en packe våtservetter, när han fick höra stories om att den där jaktkojan kanske inte var något direkt de luxe-arrangemang när det kom till den sanitära fronten. Han verkar hur som helst ha haft några riktiga toppendagar, där han fått uppleva både inälvsurtagning och kolesterolaftnar på nära håll. Huruvida han kommer att tillbringa resten av hösten krälandes i olika rävgryt får väl framtiden utvisa, men han och Tedde smider redan stora planer för vilka pangare de ska ha med sig nästa år! Kullsarvet kan börja ladda!

Annars så håller jag och Sessan på att bli riktigt grymma på gitarren. Selma höll på att tappa modet lite efter att, i musikskolans regi, ha fått spela obegripliga, entoniga låtar med namn som typ "Blåmesblues" och "Halsvals". No affence, hon tycker jättemycket om sin lärare och det finns så klart någon fin pedagogisk tanke bakom dessa låtar. Men det är ju förbaskat svårt att bli inspirerad när man spelar något som man inte har en aning om hur det ska låta. Hur som helst så tjuvhoppade vi fram till sidorna med ackord, så hon kan kompa sig själv när hon sjunger. Jag får väl motvilligt erkänna att jag kan känna visst samröre med den lätt motbjudande Hollywoodfrun Gunilla Pearsson, när det rycker lite i "Stage Mum-tarmen". Men eftersom vi tyvärr ändå brukar bli mer än lovligt välsignade med kräkningar så här års så lovar jag åtminstone att inte åkalla Jesus för att framkalla några kaskadspyor vid eventuell rampfeber...

Coming up next: gemensam födelsedagsfest på Framtidsmuséet för brudarna!

Underbara, älskade unge!!!

9 ÅR...

...det går nästan inte att fatta. Jag tyckte det var i går som jag låg i en säng på BB och försökte greppa att den där tjocka lilla bebisen i blå pyjamas med fötter faktiskt var min!

Från djupet av våra hjärtan önskar vi dig ett stort

GRATTIS!

Ett fyrfalldigt leve....

...för vår älskade kusin Bebban på hans stora dag!!!

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

(Bilden var så sjukt söt så jag var bara tvungen att stjäla den).

Återväxten (hrm...) är tryggad!

Okej, Fångarna på fortets nyttjande av dvärgar/småväxta känns väl varken särskilt 2011 eller politiskt korrekt. Men om ålderskrämporna skulle bli allt för påtagliga för de små liven, så finns det ett piggt gäng i B-byn som just nu ligger i hårdträning.

SJUUUU nycklar på er då gott folk!

Thank you for the music!

 Förra veckan började det som kan komma att bli något riktigt stort. Sessan goes gura!

...och Saade och hans handske/(vante) rockar vidare! Yeahhh!

Skoltjej!!!

 Igår var det en riktigt stor dag. Ilbäcks Luna Linnéa Hermansson började nämligen i 1:a klass!

Kvällen innan undrade hon nervöst om det var stora tal som man började att ränkna med....?

Snälla som vi är så sa vi att det är väl typ 43-17 och sån´t där, varpå Luna bröt ihop och grät en skvätt i vanlig ordning.

Häromdagen pratade vi nämligen lite om att hon kanske skulle vilja börja på truppgymnastik, eftersom hon ägnar hela dagarna åt att öva in olika friståendenummer. Magnus visade (i all välmening) ett klipp på Youtube med några synnerligen väldrillade kineser från nån OS-tävling, varpå ungen bröt ihop och skrek att hon  aldrig skulle börja på truppgymnastik. För hon kunde då minsann inte göra sånna där volter!



Idag visade hon stolt upp sin fina bänk. Jag berömde henne för den fina ordningen, varpå hon svarar att:

-Ja, jag städar varje dag! Ja... nästan varje dag iallafall...

Och har man gått två hela dagar så är ju "nästan varje dag" en riktigt bra statistik!

Roadtrip!

 Hemmatristessen började så sakteliga smyga sig på under förra veckan så vi bestämde oss för att ge oss ut på en liten roadtrip, innan det var dags för åtminstome pappa M att återgå till vardagen.

Eftersom supertrion, när det kommer till bilåkning, har en tålmodighet som räcker ungefär till Gagnef, d.v.s. ca 15 min, så bestämde vi oss för att åka halvvägs och övernatta i Örebro.

Vi har inga bildbevis men där besökte vi en jättefin lekpark i stadsparken och gick sen och strosade i otroligt gulliga lilla Wadköping, innan det var dags för middag, bad och hotellhäng.

Nästa dag styrde vi kosan mot Kolmården där vi bl.a. såg de helt fantastiska delfinerna.

 En nyhet (för i år tror jag), var att safarit har fått en egen linbana. Man såg djuren mycket bättre än vad man gjorde tidigare då man fick åka bil eller buss. Vid ett tillfälle var man bara 2 m ovanför lejonen, huuu...

 Ja, även om pappa Björn chillar loss rätt ordentligt så måste jag säga att det flesta djur var väldigt pigga, vilket var kul att se. Det är ju aldrig någon höjdare när man på håll får stå och fundera om "älgen långt där borta verkligen lever"...

 Vi hann även med ett besök hos Bamse och hans vänner.

Om vi bortser från att jag ser både gravid och blind ut på bilden (jag kan absolut dementera bådadera), så åt vi en grym middag med hisnande utsikt över vackra Bråviken. Eller ja, Magnus, jag och Selma åt iallafall...

Sen blev det både kvälls och morgondopp på Vildmarkshotellets superfina bad och spa.

Vilda djur, vacker utsikt, god mat och gött spa till trots. Nedan ser ni vad som gjorde det absolut starkaste intrycket hos undertecknad under resan, hrm...Jag är fortfarande i chock!

Lätt för den här killen att säga att "storleken inte har någon betydelse"...

Alla sätt är bra, utom de dåliga...

Han är innovativ den där Tedde. Här har han, dessvärre förgäves, försökt att skaka liv i en gammal freestyle.

För Linnéa, och om det mot förmodan finns andra läsare födda efter 1985, så kan jag berätta att freestyle är en slags forntida föregångare till ipoden.

Bilden får mig även osökt att tänka på en händelse då Selma var liten. Vi hade, mot alla supernannyrekommendationer ala Anna Wahlgren och liknande, av slöhet/bekvämlighet vant den då ca 3 åriga Selma att somna framför Bolibompa med en välling. Eftersom det fanns minst en bebis till i huset så var detta väldigt smidigt istället för någon lång invecklad nattningsprocedur.

När jag trodde att Selma somnat brukade jag smygbyta kanal till nån repris av det, inte helt rumsrena, Big Brother där spritorgierna duggade ganska tätt.

En kväll sätter sig den, som jag trodde sovande, ungen rätt upp, tittar storögt på mig och säger frågande:

-Mamma, vajföj haj Samuel en popång i jöven...?

Big Brother-deltagaren har alltså i hopp om rask fylla fört upp en spritindränkt tampong, på ett ställe där solen sällan skiner. Det jobbigaste var inte att ungen hade sett detta, utan att hon även hade stenkoll på deltagarnas namn...

Det har nog varit mycket rävsovning bakom den där vällingflaskan.

Jag minns inte säkert men det var nog någongång i den vevan vi gick över till nattning i den egna sängen...

Och ja, det kan mycket väl vara detta trauma som ligger bakom käraste Sessans minst sagt lill-gamla "ordning och reda, löning på fredag"-approach ;-).

Skogens guld!

Idag har vi haft en fantastisk dag i hjortronskogen tillsammans med allra käraste mummun. En annan har ju ett förflutet som beryktad storplockare under namnet Stor-Vaden. Men supertrion har dessvärre inte allt för många naturupplevelser i ryggsäcken så jag är extra glad att även de fick vara med denna härliga dag.

Mummun började med att med trollsk stämma, berätta om hur man måste smyga lite när man är i skogen för att inte avslöja sina hemliga ställen.

När vi närmade oss ser vi hur hela myren  lyser av det gula, eller som i dagsläget röda, guldet. Trots att mycket var omoget lyckades vi få med oss ett antal kilon hem-

LYCKA på hög nivå!

Lite finlir...

Jag har luftat den pyssliga, lantliga, lilla hemmafrun i mig igen och planterat och laserat, taa daa!

Livskvalitet...

Vi har tillsammans med många av de allra bästa, traditionsenligt haft en alldeles, alldeles underbar helg i Van. Stort tack till alla inblandade och särskilt till Kerstin och Bengt för enastående gästfrihet!

Jag har ett gäng bilder som (förhoppningsvis...) kommer upp inom kort. Under tiden får ni hålla till godo med ett litet smakprov på något som jag verkligen tycker symboliserar Van.

Born on the 4:th of July!

Stort grattis på födelsedagen älskade pappa/morfar/svärfar!

Vi hoppas av hela vårat hjärta att du snart får må lite bättre.

P & L-premiär!

Igår var det dags för två sjukt coola och snygga bruttor att göra Peace & Love-premiär!

Sessan hade laddat med silverögonskugga och rediga gräsklipparhörselkåpor dagen till ära.

Eftersom Sessan är hedersmedlem i "de ordentligas riksförbund" så får jag erkänna att jag var lite nervös för vad hon skulle tycka om all eventuell dekadens...

Jag tror att hon blev lite chockad inledningsvis, för första halvtimmen var hon helt knäpptyst. Inte p.g.a. svår fylla och annat elände, som faktiskt lyste med sin frånvaro större delen av kvällen, utan av den enorma folkmängden och den totala förvandlingen av "vår" stad.

Det är en märklig känsla att, på gräsplätten som man normalt genar över när man går hem från stan, så står 40.000 människor och skriker framför Bob Dylan.

Bob Dylan skulle visa sig bli en sömnig historia. Åtminstone för oss vanliga dödliga under 70 som bara känner till hans klassiker. På de andra konserterna så kompletterades ju själva showen av storbildsskärmar med närbilder som levandegör det hela ännu mer. Dylan hade, p.g.a. ålder eller oklar annan anledning, avsagt sig detta. Så det vi som stod ganska långt bak i publikhavet såg var, en dansbandsdresskodad orkester i beigt (bächt!) och konturerna av en trött, väsande man som kan ha varit Dylan...

Vi gav honom ett 10-tal låtar i hopp om att det SNART måste komma något man känner igen. Men icke...

Sessan tyckte att friterad banan och glass lockade mer just då och jag kan bara hålla med om att "Bananmannen" faktiskt var en av kvällens stora höjdpunkter.

Dylan fick dock givetvis lysande recensioner i pressen även om en lång rad statusuppdateringar på facebook talade sitt tydliga språk. " Var jag just på begravning eller var det Bob Dylan jag såg...?!".

Annars så såg vi grymma Mando Diao, 90-tals idolerna Bad Religion, sköna Säkert, härliga Miss Li och glimtar av andra band.

Vid tolvsnåret så var det precis som för Askungen slut på energin så vi vandrade hem mot B-byn igen. 

Nästa år köper vi veckopass!

Så Rogga börja ladda redan nu,
nästa år får du sällskap varje kväll ;-)!

Mitt sommarlov, va jätteskönt mitt sommarlov ska bli...tralla, lalla, la!

 Åhh hej!

Lite poolchill..

Åhh hopp!