Veckan som gått...

Lyckliga över att fortfarande vara vid liv! Som ni ser sprang vi ifrån alla...eller så var det kanske så här att vi kom typ sist bland löparna men lyckades slå de som promenerade med barnvagn...

Även denna vecka har varit minst sagt hektisk, renoveringen fortskrider, om än i något makligare takt. Det blir lätt så när rekordet i att få arbeta ostört ligger på ca 24 sekunder...

Veckan rivstartades iallafall med att mamman i familjen beslöt sig för att ta sig vatten över huvudet och ställa upp i ett motionslopp. Det var till förmån för barncancerfonden och det kändes som ett helt okej skäl till att bryta mitt gamla löfte om att aldrig någonsin mera ta ett löpsteg. Jag lyckades lura med mig min kära kollega Emma, nyförlöst tvåbarnsmor som sedan några veckor tillbaka visat grym diciplin i "Olga Rönnbäcks löparskola".

Jag får erkänna att jag var helt slut redan efter uppvärmningen. Men när det var dags för start valde vi blygsamt nog att ta rygg på Carolina Höijsgaard (typ OS-medaljör i orientering eller ngt ditåt) och ett helt gäng andra i 35 kilos klassen. Vi höll väl jämna steg i sisådär 2,5 meter...

Ärligt talat så tycker jag ändå att vi gjorde en grym insats, speciellt med tanke på att det har varit lite glest mellan starterna på sista tiden för min del. Lilla Lidingöloppet sent 80-tal och kanske någon Månsta runt under tidigt 90-tal är ungefär vad som pryder meritlistan! Vi sprang iallafall mer än vad vi gick och även om farten kom ifrån skräckan av att fångas på bild av någon lokaltidningsfotograf, så fyllde det ju en funktion. Jag var mer eller mindre övertygad om att jag morgonen efter skulle vakna till att en rejäl bild på min fladdriga tajtstumpa i cellulitframhävande motljus skulle lyckas pryda omslaget...Inte för att den vore intressant utan mer så där att fotografen har zoomat in något annat och så lyckas man bli med lite trevligt, men väldigt tydligt, i ett hörn...

Vi har även hunnit med två utvecklingssamtal. Både Luna och Tedde blev godkända utan större anmärkning! Något som kan vara svårt att förstå när man ser maskbilden nedan...:-)...

I torsdags var det även dags för Lunis och hennes dagiskompisar att ha lite avslutningsfest. De är ju ett stort gäng som har gått tillsammans sedan de var drygt ett år och nu ska de alltså lämna tryggheten på underbara Dalahästen. Jag kan inte fatta att det har gått mer än 4 år sedan vi satt och skolade in ett gäng knubbiga småflintisar som stapplade omkring. Till hösten börjar nästan alla i samma klass på Forssaängskolan och det kommer säkert också att bli kanoners!

Det blev fika och massa smask under strålande sol i grönskan vid Gammelgården.

Jag har redan i tidigare inlägg berättat om den mest fantastiska personal man kan tänka sig. Att ens barn varje morgon möts av varma kramar och glada leenden är guld värt! Att de sedan får lära sig en massa och göra roliga saker är givetvis också toppen. På bilden ovan ser ni Carina, Anki och Åsa, järngänget som varit med sedan bebistiden. Som ett litet minne hade vi skramlat ihop till jättefina dalahästhalsband från Lilla Lisa Design. Eftersom dagiset startades upp precis när Lunas grupp började så är de alltså de allra första dalahästarna, så halsbanden kändes som ett roligt minne att ge dem.

Som tur är kommer Luna och Tedde att gå ytterligare några veckor men sen kommer nog de stora tårarna...

Tack och lov blir ju Tedde även kvar ytterligare några år, sen kanske man får skaffa lite fler bambinosar om abstinensen efter svettiga dagislämningar blir för stor ;-)...en annan dag...

Fjärilvingad på Gammelgården

I dag hade Selma och hennes klass fjärilsavslutning. De har jobbat med ett NTA-projekt där de har fött upp fjärilslarver och idag var det alltså dags för de små liven att få möta den bistra verkligheten. Det bjöds i vanlig ordning på skönsång som inte gick av för hackor och alla barnen var fint fjärilsmålade.

Finaste fjärilsflickan Selma!

Dags för fjärilarna att lämna sina lådor.

Förvirrad fjäril som njuter av sin nyvunna frihet. En och annan fick dessvärre sätta livet till med omedelbar verkan i det tumult som uppstod i samband med frisläppandet.

Tedde och mammsen såg mest framemot fikapausen...

Intet nytt under solen...fast under tapeten!

Hunkig men schleten HandyMan!

Det finns inte så hemskt mycket upphetsande att berätta om helgens bravader eftersom de uteslutande har gått i renoveringens tecken. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så mycket förarbete för att kunna tapetsera en väggj*vel...

Vi har ju grejat en del tidigare men då har det mest varit att spackla någon stackars skarv och sen smack på med nya tapeter. Detta rum har dessvärre besparats allt vad förarbete heter under de senaste hundra åren och istället har de olika ägarna smackat upp tapet på tapet...Nu känns det ändå som att vi kan se ljuset i tunneln. Efter otaliga timmar av karvande i ett tiotal lager av kulturhistoria, så kunde vi äntligen skönja vad vi tror är orginaltapeten från 1918!

Coolt att tänka på att någon satte upp denna tapet för nästan hundra år sedan! Den är riktigt fin, om än svår att göra rättvisa på fotot. Den är lite guldigt brun/beige med blommor och skulle kunna finnas i vilken tapetkatalog som helst från 2010!

Hektisk vecka!

Kärt återseende med världens bästa Jessica!

Den här veckan kan vara en av de mest intensiva någonsin. Många måsten men också mycket roligt har stått på agendan. Förutom heltidsjobbande med slutspurts-stress inför sommaren så har vi haft utvecklingssamtal, föräldramöte, läkarbesök, kvälls-fortbildning, öppet hus m.m. på schemat.

Fråga mig inte hur vi tänkte men i helgen kom vi även på den briljanta idéen att dra igång en jätterenovering av vardagsrummet. Det mest centrala rummet i hela huset...
Så på dagarna har vi irrat runt som skållade troll och på kvällarna har vi rivit tapeter för glatta livet. När vi efter många svettiga timmar, (och många fruktansvärda lager tapeter) jobbat oss fram till 1910-talet så började Mangodarling skrika efter reparationsgips, sedan han drabbats av insikten att vi aldrig kommer lyckas att få skiten plant...Roomservice-Johnny var äjr döu när man behöver dig?!
Nu sitter jag iallafall här med munnen full av stressblåsor, två vaglar i ögat och lite lagom magkatarr. Men tusan va snyggt det kommer att bli, någon gång om si så där sex månader när allt är klart...

I dag var det dags för öppet hus på Dalahästen. Det hela skulle börja vid 16.30 och i vanlig ordning stod barnen vattenkammade och välstrukna med den hembakade fikakorgen i högsta hugg, i god tid innan avfärd. Eller kanske inte...

Det var mer så här att vi sladdade in på gården hemma vid 16.15. Tedde hade lyckats lösbajsa sig själv ända upp i nacken och eftersom det var ca 26 grader varmt ute kände ingen av oss andra heller särskilt fräscha, efter åtskilliga timmar av ymningt svettande. Tedde kommenderades till duschen och fick därefter ett av sina sedvanligt härliga utbrott när han inte fick klä på sig byxor av vadmalstyp och tröja av modell tjockare. Ett antal !%&/)=¤!!! senare kom vi iallafall iväg, om än något svettig i armhålan...Det hela artade sig som vanligt till en riktigt mysig eftermiddag!

Fika i båten.

Lunis visar sina NTA-arbeten.

På bilden bakom har barnen mätt hur långa de är. Lunis är lång men pappsen är längre!

Separationsångest är bara förnamnet...

Lunis med bästaste Carina!

Nu är det bara veckor kvar tills lilla Lunis ska lämna tryggheten på Dalahästen och efter sommaren blir det Forssaängsskolan som gäller istället. Nu är det så att både mamman och pappan i Hermanssonska familjen blir tårögda bara av tanken på denna separation. Dels för att det känns så konstigt att vår "lilla bebis" som glatt kan pinka ner hela sängen och knappt känner igen sina egna kläder, ska börja skolan. Men absolut jobbigast är tanken på att skiljas från de bästa fröknar man kan tänka sig. Jag hade själv förmånen att få växa upp med en "Bitta" och senare en Birgitta som gjorde mina första år som dagis och skolbarn alldeles, alldeles underbara. Något som jag tror har spelat stor roll för min positiva inställning till skolan senare i livet. Att veta att Luna och även Tedde får samma start känns mer än kanoners! Varje morgon möts de av glada leenden och goa kramar, något som värmer de mest morgonstressade föräldrahjärta!

Lunis med härliga Anki!

Tedde med sin älskade "assistent" Jessica som vikarierat för Åsa ( även hon är en klippa såklart!)!

Som tur är kommer Tedde att hålla ställningarna nere på Dalahästen i några år till, så än blir de inte av med oss :-)!

Preview på sommaren 2010

Lagom till långhelgen skulle givetvis våra vädergudar spänna musklerna och visa vad det går för. Efter två dagar med ösregn, så intensivt att vi inte vågade släppa ut kidsen p.g.a. av drunkningsrisken, är det synd att påstå att humöret stod på topp i det Hermanssonska hemmet. Som tur var kom någon där uppe på bättre tankar och bjöd istället på en hejdundrande lördag med sol och värme som vi inte sett röken av på evigheter! Tänk vad lite finväder kan göra för humöret och livslusten. Lördagen bjöd även på jordgubbar, grillning och poolbad!

Vilken tur att just våra grannar har världens största trädäck med inbygd bubbelpool!

Yummie, yummie!

Första men garanterat inte sista gången denna sommar!

Linneor i dagarna två!

I dag fyller min älskade lillasyster och kidsens älskade moster (eller förlåt det är ju Lunas moster :-)!) 22 år! Det känns som det var igår som Johanna och jag var hos mormor och morfar och åt Morinslimpa, samtidigt som pappa ringde och berättade att vi hade fått en lillasyster! Johanna gick in på toan och grinade, hon hade önskat sig en bror, jag var nog inte så rolig att försöka spela fotboll med...Nu blev det ingen bror utan istället världens gulligaste (eller ok, så gullig var du inte när mamma klipp tantfrissa på dig...), lilla tjej som vi alla älskat innerligt sen hon kom till oss!

Lillasyster Linnea har ju även gett upphov till att vi har fler Linneor i familjen. I går hade ingen mindre än Nuna Ninnea namnsdag och det skulle givetvis firas som sig bör! Nu är jag inget stort fan av att göra saker större än de behöver vara, men jag säger å andra sidan aldrig nej till ett gott skäl till att trycka i sig lite flottigt fika! Dagen till ära fick vi även finbesök av bästaste mormor och morfar!

Parkhäng

I dag var det faktiskt lite värme kvar i luften när vi kom hem från jobb, skola och dagis, så vi cyklade till lekparken. Tedde visade att han inte bara är en grym cyklist utan även en vass gungare!

Selmis chillar lite innan hon kastar sig ut för brandstången.

Lunis klänger och klättrar, ju högre och farligare desto bättre!

Polka dot

Man måste ju bjuda till, åtminstone lite, när våren kommer. Tillbjudningen blev i form av gardinbyte hos brudarna. I Selmas rum blev det gröna prickar...

...och hos Lunis blev det rosa (så klart!).

Under tiden jag strök gardinerna satte jag Mangodarling på att ta ner de gamla samt putsa fönstren. Gissa vad han sa när han var klar...

-Dom här gardinerna jag tog ner, ska dom slängas eller...?

(För den oinvigde kan jag berätta att kära Mangsan har lite av en slängmani som gett upphov till både förtvivlan och glada skratt under åren...).

Tvära kast...

Att vara 3 år är ingen lek, vare sig för 3-åringen eller dennes föräldrar...Tedde har under det senaste halvåret varit just väldigt mycket 3-åring. Han sköter sig helt enligt instruktionsboken, något som innebär att kasten mellan himmel och helvete är både många och tvära.

Jag får erkänna att det brukar hinna bli både en och annan svettig armhåla innan jag har lyckats baxa iväg hela ligan på mornarna. De tillfällen då jag har funderat om han verkligen är helt hundra behöver räknas på mer än två händer...Vi bråkar om väldigt vettiga saker som att: Tedde vill köra bilen till dagis, Tedde vill äta chips till frukost, Tedde vill äta godis till frukost, Tedde vill ha bananen som Selma åt upp igår o.s.v....

Glädjande nog börjar vårt älskade lilla monster så sakteliga växa på sig och bli allt mer lugn och gosig igen. I går när Selma och jag skulle åka och handla gardiner ville han att han och pappa skulle stanna hemma och kramas. På bilden ovan bjöd han upp syrran till en tryckare i köket... GULLIGT!

Välkommen sköna maj!

På valborgsmässoafton blev det grillpremiär!

...och lite brasa med glada vänner.

Brudarna är ungefär lika coola som sin mor när det gäller smällare...d.v.s. inte alls...

Helgen har fortsatt i grillningens tecken.