"Att vårda kärleken"... eller löövtrip till K-berg helt enkelt!

Att vara småbarnsförälder är oftast alldeles, alldeles underbart men också fruktansvärt intensivt. Så det här med love, romance och inte minst vila ligger oftast lite på is. Nu vill jag bara förtydliga att jag är tokkär i min älskade Mangodarling men det blir liksom lite väl mycket hängiga långkalsonger, nässpray och falukorv över livet ibland. När man börjar haja till och känna att "fan va snygg du är" när ens parter har typ vanliga kläder, (not mysbyxa) är det dags för en trip till K-berg aka Tällberg (min kollega Emma kan ge intresserade en förklaring till det lite mindre kända namnet). Vi brukar försöka fly till Tällberg och Dalecarlia, http://www.dalecarlia.se/, någon gång då och då för att gå på spa, äta gudomligt god mat, sova och bara vara...Tällberg ligger ju dessutom på ett väldigt lagomt avstånd hemifrån så man "spiller" ingen tid på att resa och man finns nära till hans om de små kidsen skulle lyckas råka ut för något.

Vi anlände till Tällberg ca 13.00, bilden ovan är tagen 13.03...Mangsan öppnade dörren till hotellrummet kastade sig på sängen och somnade i vanlig ordning. Jag vet inte hur många jul och påskaftnar han har firat däckad i någon soffa:-). Det är inte lätt att vara schleten småbarnsfarsa. Jag lyckades iallafall få liv i honom efter ett tag så vi kunde ligga och jäsa i bubbelpoolen resten av eftermiddagen.

Utvilad och glad mamma!

Maten var grymt god och väldigt fint upplagd, (jag pallade inte med att håva upp kameran) men jag är kanske mest imponerad av de, något bajsnödigt komponerade namnen på rätterna! Nu kommer jag inte ihåg alla namn men vi har bl.a. ätit oxfilé, pilgrimsmusslor, kalvytterfilé, friterade rotsaker, rödbetor med chevrè m.m. Magnus dessert hetter t.ex. "Rabarbertriologi med lakritstäcke". Det smakade enligt uppgift mycket bra men var i princip tre olika små saker som innehöll rabarber varav en såg ut som en shot och smakade ungefär som Proviva...En smak vi är vana vid efter årets skörd av kräksjukan.

Pigg och utvilad pappa! Visst är han en riktig schnygging den där Mangsan!

I vanlig ordning så tar det inte speciellt många timmar innan man börjar längta efter de små liven igen. Men det är väl just det både vi och dom behöver, hinna längta lite grann efter varandra och inse hur bra man har det!