She´s back! Välkommen hem älskade skitunge!

(För att undvika förvirring: Nej, Johanna var inte med på resan! Det är en inhemsk kvinna till vänster på bilden...)

Hon har ju alltid varit lite streetsmart den där Linnea, så istället för att som oss andra varva kräksjukor med köldrekord och snöslask har hon tillbringat vår(?)vintern på Indonesiska breddgrader. Nu är hon tillbaka och som den goda moster hon är tog hon med sig lilla Lunis på tåget upp mot mormor, Johanna och co för lite tidigt påskfirande. Hallå! Var bruden snyggare än någonsin eller?! Brunbränd, tokfräsch och dessutom KÄR!

Kul! Speciellt för Kim som de senaste decenniet har varit årets julrookie...Nu hoppas vi på att en ny mörklockig skönhet axlar tronen. Historiskt så har vi ju fått erfara hur tokigt det kan bli, rent genetiskt om det inte kommer in lite nytt blod i klanen.

Tjejerna har sett lite pics från resan och har nervöst undrat om denne man ska följa med hem och framförallt om han pratar svenska. Linnea har berättat att efter några terminer på sfi så kan har faktiskt göra sig förstådd riktigt bra så det ska nog inte bli några problem. Det roliga är att han heter Jesper, kommer från Kalmar och är typ...mörkhårig. Men har man som syskonen Hermansson vuxit upp i The Blondie Bunch så räcker visst det för att kvala in som exotisch:-)!

Men nu kära PittoPego ska du inte tro att vi kommer att göra det lätt för dig...Jag och framförallt Mangsan vill påminna om hur du reagerade på hans intåg i familjen, hrm. Jag och Magnus träffades i slutet av 1999 och åren innan hade jag bott tillsammans med en jättegullig kille, Martin som fortfarande är en god vän, i flera år. Linnea var vid den här tidpunkten 11 år gammal och uppenbarligen väldigt fäst vid Martin. Han brukade skoja om att han skulle byta ut mig mot Nea när hon blev 18.

Första gången Magnus skulle följa med hem till mina föräldrar hade Nea letat upp en stor bild på Martin och nålat fast på anslagstavlan vid köksbordet. Som om det statementet inte var nog vägrade hon dessutom att prata med Magnus på flera månader. När hon kom och hälsade på oss i Falun var det obligatoriskt att vi skulle styra upp en fika med Martin. Ganska gulligt faktiskt om än lite genant i inledningsfasen!

Nä men som sagt, det ska bli RIKTIGT kul att få träffa den där Jesper...

Rönn, Garnäs och co, kom igen nu det är dags för gruppbild!!!

...och du Nea passa dig så vi inte drar i dina Finnspetsar...

KÄRLEK!

Nu är det klippt...!

Eftersom vi vill att mormor Solveig (som oftast är den som klipper de små liven) till fullo ska kunna gå in för sin fantastiska matlagning under

påsk ;-) så såg vi till att ombesörja kalufsbestyren innan.

Selma blir klippt...

och Luna...

och Tedde.

Han var jätteduktig, (för att inte tala om tjejen som lyckades klippa honom) även om han tyckte att det var hemskt besvärligt att få hår i ögonen...

Vår lilla ögonsten fyller 3 år idag!

Vi önskar dig en underbar födelsedag!

Jättemycket ja må han leva!!!

Idag, för tre år sedan så kom han äntligen, vår älskade lill-prins Tedde och världen skulle aldrig mera bli sig lik!

Inför födelsedagen så önskade han sig "fvärd och pistoler". Jag får erkänna att det tog emot att köpa en pistol. Eftersom killen ändå i tre års tid har struttat runt i förstora klackskor med handväska och läppglans så kändes det som att han måste få en möjlighet att utveckla även andra sidor av sin personlighet, om jag säger så...

Många fina presenter blev det!

Det bästa med att ha syskon som fyller år är att man ofta själv får något, eller hur brudar?!

Dom ropar "Hej Ebbot!" om ni tycker att de ser ut att göra konstiga miner.

På tal om lite konstiga miner...men här är iallafall hela familjen Hermansson samlad till födelsedagsmiddag.

"Att vårda kärleken"... eller löövtrip till K-berg helt enkelt!

Att vara småbarnsförälder är oftast alldeles, alldeles underbart men också fruktansvärt intensivt. Så det här med love, romance och inte minst vila ligger oftast lite på is. Nu vill jag bara förtydliga att jag är tokkär i min älskade Mangodarling men det blir liksom lite väl mycket hängiga långkalsonger, nässpray och falukorv över livet ibland. När man börjar haja till och känna att "fan va snygg du är" när ens parter har typ vanliga kläder, (not mysbyxa) är det dags för en trip till K-berg aka Tällberg (min kollega Emma kan ge intresserade en förklaring till det lite mindre kända namnet). Vi brukar försöka fly till Tällberg och Dalecarlia, http://www.dalecarlia.se/, någon gång då och då för att gå på spa, äta gudomligt god mat, sova och bara vara...Tällberg ligger ju dessutom på ett väldigt lagomt avstånd hemifrån så man "spiller" ingen tid på att resa och man finns nära till hans om de små kidsen skulle lyckas råka ut för något.

Vi anlände till Tällberg ca 13.00, bilden ovan är tagen 13.03...Mangsan öppnade dörren till hotellrummet kastade sig på sängen och somnade i vanlig ordning. Jag vet inte hur många jul och påskaftnar han har firat däckad i någon soffa:-). Det är inte lätt att vara schleten småbarnsfarsa. Jag lyckades iallafall få liv i honom efter ett tag så vi kunde ligga och jäsa i bubbelpoolen resten av eftermiddagen.

Utvilad och glad mamma!

Maten var grymt god och väldigt fint upplagd, (jag pallade inte med att håva upp kameran) men jag är kanske mest imponerad av de, något bajsnödigt komponerade namnen på rätterna! Nu kommer jag inte ihåg alla namn men vi har bl.a. ätit oxfilé, pilgrimsmusslor, kalvytterfilé, friterade rotsaker, rödbetor med chevrè m.m. Magnus dessert hetter t.ex. "Rabarbertriologi med lakritstäcke". Det smakade enligt uppgift mycket bra men var i princip tre olika små saker som innehöll rabarber varav en såg ut som en shot och smakade ungefär som Proviva...En smak vi är vana vid efter årets skörd av kräksjukan.

Pigg och utvilad pappa! Visst är han en riktig schnygging den där Mangsan!

I vanlig ordning så tar det inte speciellt många timmar innan man börjar längta efter de små liven igen. Men det är väl just det både vi och dom behöver, hinna längta lite grann efter varandra och inse hur bra man har det!

Underbar "gratis är gott"-dag med Ica i Romme!

I lördags hade Mangsans jobb en personalvårdsdag för anställda med familjer. Vi bjöds på slalom, korv och godis. Som om det inte var nog så visade vädret sig från sin allra bästa sida, +8 och strålande sol! Gött helt enkelt!
På väg upp i liften. Tedde har fått för sig att han absolut inte vill vara med på bild så han gömmer sig...

Selma och Mangsan ställde upp i ICA-mästerskapen i slalom. De var grymma men knep tyvärr inte segern...

Välbehövlig sockeråterställare i den fantastiskt fina toppstugan.

Sista åket klarades av trots riktigt möra ben.

Finkultur och fredagsmys!

I dag skulle mamman i familjen åka till Falun med sina elever för lite finkultur. Vi skulle se Bertholt Brechts "Den goda människan" på Dalateatern. Jag begav mig hemifrån i riktigt god tid, (för att vara mig...) och parkerade utanför busstationen. Jag hade, som jag själv såg det, varit riktigt förutseende och länsat de gråtande barnens plånböcker på mynt för att kunna pröjsa parkeringsautomaten. Väl framme vid automaten (heter det automat eller atomat !?!) inser jag att det kostar 10:- timmen att parka och riktigt så många barnplånböcker hade jag inte att länsat, vi bor ju ändå int i Stöckhölm. På automaten står även en stor skylt om EasyPark där man kan sms:a in sin parkeringsavgift EN GÅNG I TIMMEN! Inte lämpligt när man sitter på en teater med sms-beroende tonåringar som man förmanat att stänga av mobilerna...Det slutgiltiga alternativet var att ringa något himla nummer och uppge sitt regnr, kortnr o.s.v...Klafs, klafs tillbaka till bilen för att kolla regnr och klafs, klafs tillbaka till automaten för att skriva ner nr och koder som jag glömde...Nu är jag ganska stressad och springer in till mina ganska oroliga elever, (min kollega hade inte dykt upp och skulle heller så inte göra). I väntan på bussen ringer jag F*%!ing EasyPark och får reda på att man måste öppna ett abonnemang och sedan kan man betala sin avgift. Mitt i samtalet kommer en liten tjej springande och frågar om det inte var 254:an vi skulle ha åkt med...Jo, skriker jag gråtfärdig och sätter av efter bussen, som inte åkt fram till påstigningskajen utan gjorde en trevlig U-sväng och drog på en gång. Jag hinner givetvis inte fram till bussen och ser framför mig hur jag ska få skämmas resten av mitt yrkesverksamma liv för att jag lyckades fucka upp en kulturupplevelse för våra kära elever, som kommunen betalat åtskillga tusenlappar för...Lyckligtvis gick det ytterligare en buss tio minuter senare och efter att ha lett mitt finaste leende lyckades vi få igenom att vår biljett även skulle gälla på den bussen. Min kära Mangodarling sattes på att lösa parkeringsgrejen som med abonnemang och parkeringsavgift visade sig bli ungefär lika dyrt som om vi hade tagit P-avgiften...UnEasyPark hade varit ett mycket bättre namn...

En halv hjärnblödning senare så fick vi tillslut en riktigt trevlig dag på teatern iallafall!
Nu har vi laddat ordentligt för fredagsmys och Så ska det låta, lovely!!!

30 år av förlåt...

Förlåt för att jag åt på ditt hår...

Förlåt för det där med spargrisen...

Förlåt för att jag bet ett hål i din Musse-luftmadrass på väg hem från Österrike...

Förlåt för att jag inte sa ifrån när pappa lät dig ha krusat hår, blå piké och aprikos mysdress på skolkortet...

Förlåt för att jag hejade på när Hans Krog erbjöd en femma för att du skulle bada i vattenpölen nedanför Egons...

Förlåt för att jag valde de där stora rosa glasögonen...

Förlåt för att jag valde de där ännu större turkosa glasögonen...

Förlåt för att jag valde de där små fjantiga bruna glasögonen...

Förlåt för att jag drog in den där PK...

Förlåt för att vi ramlade ur varsin sänkt 240 utanför DinX...

Förlåt för att du fick ligga fick ligga full i mitt knä utanför hamburgekiosken på Morinsparkeringen...

Förlåt för att jag trodde Bjarte hade vattensäng...

Förlåt för att du fick dejta en kille som bjöd på valfri Dafgårds...

Förlåt för de alldeles för små latteglasen...

Förlåt för att jag rakade ollonfrilla på din man...

Förlåt för att jag matade din bebis med gröt så han blev förstoppad...

Om jag fanns hos dig idag skulle du får den största låda med stöpta fingertoppar du kan föreställa dig, FÖRLÅT!!!

Johanna du är inte bara min syster utan min bästa vän i hela världen!

JAG ÄLSKAR DIG SÅ DET GÖR ONT!

Från djupet av mitt hjärta GRATTIS... och FÖRLÅT ;-)!

För kännedom: Ja, inlägget är rätt internt...

Johanna 30 år TUTA!!!

När vi anlänt till Östersund (efter 468 timmars bilfärd i obebodda skogstrakter), hördes plötsligt ett väldigt tutande från gatan utanför...Vid vägkanten står mammsen i 80-talsjackan from Hell med en stor skylt där det i sann Övdalsanda står Johanna 30 år tuta!!!



Jag lovar, Johanna var faktiskt väldigt söt som barn. Det gäller bara att försöka se bortom all stubb och glasögon...

Bemärkelsedagen firades givetvis med en dubbelstubbe, så fet och söt att jag fortfarande känner mig däst...UNDERBART!

På Lunis begäran blev det även tacokväll!

Härlig dag på vintervackra Storsjön!

Delar av ligan softar i solen.

Mosters grötätande goding!

Brudarna i tornet på den gigantiska snöborgen.

Lite skraja för isbjörnen som bodde i igloon var de allt...

Dagen avslutades med en slädtur.

Östersund here we come!

Brudarna i familjen befinner sig just nu i Älvis för mellanlandning. I morgon styr vi, tillsammans med mormor, kosan mot Östersund för att fira vår älskade moster O´hannah som snart uppnår den aktningsvärda åldern av 30 år!!!

Hemma har vi lämnat våra två prinsar och vi saknar dem redan!

Syskonkärlek...

Tjejerna är som sagt var på sportlovsrekreation hos mormor och morfar i Älvis och lill-prins T har fått njuta av att var ensam herre på täppan några dagar. Men han saknar sina systrar...Flera gånger per dag har han krupit upp i fönstret och sagt med sin läspande lilla röst:

- Jag ska sika om sejerna kommer...

Jag älskar efter sejerna mamma!

Nu på eftermiddagen tror jag att tristessen nådde någon slags peak då stackarn frågade om inte jag kunde vara Selma :-)! Så nu är jag Selma, det verkar tack och lov inte krävas så där jättemycket insats från min sida...Man är ju inte fullt så pysslig som orginalet tyvärr.

Mamman gör en pudel...

Jag får börja med att göra en pudel och ta tillbaka allt mitt ironiserande över att Mangsan skulle ha varit manligt "fjant-sjuk"...Givetvis så lyckades även mamman drabbas av samma åkomma som övriga familjen och de två föräldrarna har nu legat totaldäckade i en veckas tid. Jag har nog aldrig varit så pass sjuk, så länge, i vuxen ålder. I söndags blev vi tvugna att ringa in förstärkning eftersom ingen av de vuxna i familjen orkade stå upp. Tack till Maria-Theres och farmor!

De stackars sportlovsfirande barnen har inte fått mycket till vare sig sport eller lov, utan har mest fått sitta inne i ett dammigt hus och titta på sina hostande och feberyrande föräldrar.

Så kan man ju inte ha det så vi fick än en gång ringa in förstärkning. Denna gång iform av mormor och morfar. Nu har damerna begett sig till Älvis för lite frisk luft och rekreation.

Här packas det för fullt! Lilla Tedde får hålla till godo med Bergslagsbyn och han är faktiskt helt belåten med att få lite odelad uppmärksamhet, om än av två halvdassiga gamla päron...