Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns!

För några dagar sedan damp det ner ett brev till Luna från Christina Stam. Stammen är rektor på Forssaängsskolan och lilla Nuna Ninnéa erbjöds plats i förskoleklass! Underbara, älskade lilla Lunis, som inte har någon som helst koll på vilka kläder som är hennes och gärna pinkar ner en säng eller två om tillfälle bjuds, ska börja skolan! Eftersom man skulle kryssa i ja eller nej-rutan för om man avsåg att nyttja platsen, skojade jag med Luna och frågade om hon inte hellre ville gå kvar ett år extra på dagis. Här var hennes alltid lika stöttande, lill-gamla storasyster mycket snabb och förkunnade att hon trodde att just det kunde vara en mycket god ide' för

-"du är ju ganska omogen!"

Lunis högg som en gädda på det erbjudandet och hade absolut inget emot några extra år hos favoriterna Anki, Carina och co, vilket jag i och för sig förstår för mer underbara fröknar går inte att få tag på. Jag insåg att det här skulle kunna komma att bli knivigt att vända. Luna stortjöt och tvingade mig ringa runt och fråga hur de andra kompisarna skulle göra. Jag försökte förklara att det är klart att de andra också ska börja på förskolan och till slut gav hon med sig.

-"Ok, jag börjar väl då...!"

Ja, det är inte klokt vad fort det går. Snart har de väl tagit studenten allihopa och Mangsan och jag sitter och pillar oss i naveln. Det gäller att försöka ta vara på varje sekund och njuta så länge man har chansen...

Ska försöka tänka på det vid 07.25 imorgon bitti när alla tre ligger skrikande och krälande i hallen och inte vill klä på sig. Någon har bajsat, en vante är borta, Selma kommer på att hon ska ha med sig skidor, katten har spytt, kaninen är förstoppad och 8:e ska ha genomgång på industriella revolutionen 30 min senare!

KÄRLEK!