Blötsnö och liggsår- en medelklass fars i oändligt många akter...

Titeln på dagens inlägg är inte som man skulle kunna tro, namnet på en ny vidrig Stefan och Krister buskis, utan helt enkelt något som sammanfattar veckan i den Hermanssonska familjen ganska bra. Jag vet att det inte är roligt vare sig på Haiti eller i Afganistan och att grekerna har ont om cash, men jag måste ändå få gnälla lite över vår till synes ständigt vacklande hälsa.

Småttingarna fick grisdos 2 i slutet av förra veckan och det lyckades tydligen kicka igång hostan från helvetet, som snabbt spred sig vidare i familjen. Den enda som har klarat sig någorlunda fysiskt är mamman men här är den mentala härdsmältan desto tyngre. Efter att i en veckas tid ha legat vaken hela nätterna och lyssnat på när övriga fyra familjemedlemmar hostat upp lungarna i varierande tonarter, är humöret inte riktigt på topp... Allt detta har givetvis även ackompanjerats av ett ymnigt snöfall och allt vad det innebär i form av skottning. Här måste jag dock ge en eloge till den mycket sjuke pappan i familjen. I fredags morse kom han upp med tårar i ögonen och yrade om akuten och ambulanser (han hade upptäckt att han vaknat med en morgontemp på 38,5...ni förstår själva). Jag orkade inte lyssna utan skyndade mig till jobbet och hörde något om att jag minsann fick skotta själv när jag kom hem sen. När jag kommer hem på eftermiddagen möts jag av en nyskottad gård och en nästan helt död kille (som konstigt nog var väldigt mycket piggare när det skulle lämnas in V75 lappar och liknande en stund senare, men det är en annan historia ;-)).

Åter till dagens rubrik. Lilla Lunis har, som flera av oss vet, en benägenhet att tunna ur rätt rejält vid sjukdom. Även om hon denna gång, tack och lov, inte kommit i samma skeletorform som vid lunginflammationen 08 så har stackarn fått blåmärken på sittbenen på ryggen (själv har jag aldrig sett mina...) efter allt hostande och sängliggande.

Nå väl, nog med gnäll! Jag tror att vi börjar kravla oss upp på banan igen. Fast det är klart, Luna och Tedde fick gå till dagis en stund i torsdag, de skulle nämligen ha ett pyjamasparty. Precis vid hämtningen lyckades givetvis ett annat barn leverera värsta jättespyan över hela golvet, så har vi riktig tur kanske vi kan få vår sedvanliga dos av kräksjuka så här lagom till helgen! Vi väntar med spänning... Just det, Johanna och Ebbot hade tydligen kommit den där Göran Hägglund mer än lovligt nära när de besökte kungliga hufvudstaden förra veckan. (De höll visst på att ta honom av daga med motorhuven när de var ute på blåblodsspotting vid slottet). Man kanske skulle ta sig en funderare på det där med att isolera sig hemma med vårdnadsbidrag ändå, borde garanterat minska smittorisken! Jag har för mig att bidraget inte var så fett men det är å andra sidan inte lönen heller efter alla VAB-avdrag...

Snö, snö och åter snö...

Det finns tyvärr inte så hemskt mycket upphetsande att berätta om denna helg. De två yngsta i familjen fick sista dosen mot svinet i slutet av veckan och blev givetvis febriga och allmänt småkrassliga. Men som vi nu mera säger i den Hermanssonska familjen:

- All sjukdom som inte är magsjuka känns rätt ok ändå!
Annars har vi mest suttit inne och tryckt i väntan på att det bedrövliga vädret, med piskande vindar och ymningt snöfall, skulle ge med sig. Eller vi och vi, den stackars fadern i familjen har skottat för glatta livet. Vi har kört en traditionell, icke-feministisk arbetsfördelning den här helgen med andra ord...
Snöhögarna på gården når i nuläget ända upp till kronorna på äppelträden!

I dag klarnade det tack och lov upp en aning och vi passade på att tvinga ut de små avkommorna en stund. Som vanligt tog påklädningsproceduren längre tid än tiden de vistades ute...I sedvanlig ordning stod det tre, huttrande och snyftande musketörer som ville komma in, på trappen efter några sekunder. De må vara goa, livliga och stundtals alldeles, alldeles underbara men det är inte direkt några hårdingar man närt vid sin barm...

TGIF - dags för fredagsmys!

I kväll fredagsmyser vi med potatisgratäng och brinde (älg).

Vi är hiskeligt fredagströtta men vid gott mod och återkommer om det händer något kul ;-)!

So long!

Härlig helg i älskade Älvdalen

Världens bästa morfar-Willy har haft födelsedag och det skulle givetvis firas, som sig bör, med pompa och ståt! Hela ligan samlades för gästabud i Storbrott där det bjöds på en delikat 3-rätters. Samtliga rätter belönades med mycket höga poäng!

Tedde mellan sina underbara mostrar!

Efter middagen bjöds det bl.a. på traditionella lekar som "Motorben"!

Vi fick även möjlighet att fira Alla hjärtans dag med allas vår älskade hjärtans-bebis och hans pappa med såklart! (Kimpen, hoppas du inte misstycker att jag lägger ut bilden, läsekretsen är minst sagt begränsad, sen så är du ju en riktig goding också förstås, lite Reinfeldt goes Jesus you know!;-)!).

Morfars skidskola

Vi hann även med lite längdskidor. Med proffsinstruktörer i familjen så vore det väl själva, hrm, om man inte utnyttjade det! Det var en underbart vacker dag men mamman har lyckats komma åt någon ljussensor på kameran så det framgår tyvärr inte riktigt på bilderna...

Lunis har tjuvtränat i pulkabacken på dagis och blivit riktigt grym i nerförsbackar!

Selmis dubbelstakar med spark som om hon aldrig gjort annat!


Alla deltagare i morfars skidskola samlade!



Även mamman tog sig en skidtur men det var ingen vacker syn, så det ska vi bespara er...fast det var väldigt skönt efteråt!

Pre Valentine's Day - Tribute to Anna!

I helgen är det dags för Alla Hjärtans Dag (eller All Hearts Day som vi säger på svengelska) och vad passar bättre än att fira det tillsammans med dom som har en alldeles speciell plats i våra hjärtan?!

Älvis snart kommer vi!

Finaste Anna har kittat kidzen i NY-tröjor!

14 februari Alla hjärtans dag

Nu är vi, Andersson/ Hermansson, inne på vårat 11:e år (i synd, hrm..! Fast det är klart med två så fantasifulla efternamn att välja mellan så vill det ju till att man tar sig en ordentlig funderare innan man slår till.) tillsammans! För någon vecka sedan hittade vi ett album från vår första semester, sommaren 2000. Vi blev båda tämligen chockade över hur sinnessjukt smala, snygga, bruna och vältränade vi var. Tyvärr hade man inte vett att fatta det då...Men det där kommer ju med åldern och nu känner vi oss snygga som satan fast att vi aldrig varit mer bleka, håriga, lönnfeta och trötta! Något som dock fortfarande stämmer med 2000-års version är att jag är precis lika galet kär i karl´n!

Mangodarling JAG ÄLSKAR DIG!


2010-års version av Andersson/Hermansson

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns!

För några dagar sedan damp det ner ett brev till Luna från Christina Stam. Stammen är rektor på Forssaängsskolan och lilla Nuna Ninnéa erbjöds plats i förskoleklass! Underbara, älskade lilla Lunis, som inte har någon som helst koll på vilka kläder som är hennes och gärna pinkar ner en säng eller två om tillfälle bjuds, ska börja skolan! Eftersom man skulle kryssa i ja eller nej-rutan för om man avsåg att nyttja platsen, skojade jag med Luna och frågade om hon inte hellre ville gå kvar ett år extra på dagis. Här var hennes alltid lika stöttande, lill-gamla storasyster mycket snabb och förkunnade att hon trodde att just det kunde vara en mycket god ide' för

-"du är ju ganska omogen!"

Lunis högg som en gädda på det erbjudandet och hade absolut inget emot några extra år hos favoriterna Anki, Carina och co, vilket jag i och för sig förstår för mer underbara fröknar går inte att få tag på. Jag insåg att det här skulle kunna komma att bli knivigt att vända. Luna stortjöt och tvingade mig ringa runt och fråga hur de andra kompisarna skulle göra. Jag försökte förklara att det är klart att de andra också ska börja på förskolan och till slut gav hon med sig.

-"Ok, jag börjar väl då...!"

Ja, det är inte klokt vad fort det går. Snart har de väl tagit studenten allihopa och Mangsan och jag sitter och pillar oss i naveln. Det gäller att försöka ta vara på varje sekund och njuta så länge man har chansen...

Ska försöka tänka på det vid 07.25 imorgon bitti när alla tre ligger skrikande och krälande i hallen och inte vill klä på sig. Någon har bajsat, en vante är borta, Selma kommer på att hon ska ha med sig skidor, katten har spytt, kaninen är förstoppad och 8:e ska ha genomgång på industriella revolutionen 30 min senare!

KÄRLEK!

Hopp om livet!

Vinterkräkan visade sig från sin bästa sida mot Mangsan så efter en kvälls kräkningar och därefter två dygns sängläge vågade han sig ut i slalombacken denna vackra söndagseftermiddag, (han hade lovat att inte slicka på någon!). Vädret var helt underbart så det var rena rama vårkänslorna i luften!

Även lördagen spenderades i backen, inte lika vackert väder som söndagen men härlig skidåkning. Jag, The Pink/Purple Ladies och halva mellansverige visade sig ha styrt kosan mot Romme Alpin. Cheesus, vad med folk! Vi fick parkering på ett avstånd som innebar en promenad på ungefär samma sträcka som om vi gått hemifrån...Ett tips! Ska ni till Romme så välj en söndag! Nå väl, vi hade en jättemysig dag iallafall.

Ska man skratta eller gråta...!?!

I går lovade jag mig själv att inte skriva fler äckliga blogginlägg på temat VINTERKRÄKAN. Efter att de två senaste helgerna blivit förstörda av eländet så kände jag mig närmast euforisk av tanken på en NORMAL helg. När jag öppnade dörren möttes jag av följande syn, se ovan...Stackars Mangodarling med huvudet djupt nedkört i toalettstolen. Jag skällde lite på honom för att han inte hade stängt dörren och han kved svagt tillbaka:- Men jag ryms ju inte...Han är nämligen förpassad till lill-toan på ovanvåningen, med följd att halva kroppen hamnar utanför. Stackarn får inte ens spy med stil...

Jag förstår inte vad vi har gjort för ont för att förtjäna detta men något väldigt hemskt måste det vara. På plussidan måste jag ändå tillägga att han både kan pricka hink och torka sig själv i tvåan, så det är rena rama husmorssemestern för min del...
Magnus kom precis ner och hälsar att han har torkat sig så mycket att han har skavsår ända upp på ryggen, samt att när han nyste kom det ut en champinjon genom näsan, som han måste ha kräkts upp i bihålan vid ett tidigare tillfälle! Här snackar vi partytrick som heter duga!

Kräksjukan-The never ever ending story part ???

Det har varit lite glest med inlägg på sistone eftersom vi befunnit oss i något slags töcken efter de senaste veckornas vommeringschocker. Naiva och godtrogna som vi är vågade vi oss på att ana ett ljus i tunneln efter att Tedde kaskadkräkts oavbrutet över hela huset i mer än 24 h. Ja, nog fick vi se ljus i tunneln alltid men det var nog mer Sankte Per-stuk över det hela.

Stackars Lunis inledde fredagsnatten med en redig spya och fortsatte sedan på samma linje som övriga insjuknade med kräkintervaller på max 10 min. Även om denna natt också blev sömnlös så måste jag säga att en kräksjuk 5-åring ändå är rena rama semestern eftersom de kan pricka en hink, någorlunda iallafall. Eftersom jag tycker det är rätt äckligt att hålla på att hälla ut kräks och skölja hinkar, så brukar vi köra med påse i hink och sen slänga påsen. (Ta daa, vad säger ni om det tipset Hemmets veckotidning!). Till en början orkade vi springa ner med påsarna och slänga ut dem men efter ca 10 vändor tröt orken och jag kom på den förträffliga idéen att slänga ut eländet genom fönstret, (vi sover på övervåningen). Synen som mötte oss på morgonen var inte att leka med. Under fönstret låg 14 nerspydda påsar utspridda i den gnistrande snön... Det såg så sjukt ut att jag hade tänkt föreviga det på foto men min pedante oäkta hälft hann givetvis rensa undan innan jag fick fram kameran.

Kommande kväll hoppades föräldrarna i den Hermanssonska familjen på lite vuxenmys (d.v.s. typ film, all form av penetrerande aktivitet var totalt utesluten i det tillståndet...). Vi hann trycka på play, mamman lutade mig mot pappan och i samma ögonblick hörs ett illavarslande gallskrik från övervåningen där kära Teddedarling spytt ner hela sig själv och halva rummet igen...Tack och lov blev det inget mer och det var troligen en reaktion på att han varit lite för glupsk och snabb att komma i gång med ätandet. Känns lite väl ödesdigert att proklamera ut att vi är på banan igen... men det tar sig!

Jättemycket ja må han leva!

Idag firar vi världens bästa "morfar Willy", (vi har ju förmånen att ha så många olika morfars-varianter nu mer och alla är ju bäst på sitt sätt!), som fyller år!

Här i sommarparadiset Van tillsammans med världens bästa "mormor Marta".