Underbart är kort...

Helgen i den Hermanssonska familjen har tyvärr mest bestått av rekreation och smittbegränsande åtgärder i form av ivrig spritning och desinficering av hemmet (vilket iofs var välbehövligt...). Som tidigare berättats så blev ju stackars Selma sjuk sista natten på semestern och vi hoppades väl på att det berodde på något som hon råkat få i sig. I torsdags kväll slog dock, den redan ordentligt snoriga och halsonda, mamman till och visade vad hon gick för. Det blev ca 12 h sittandes på toaletten samtidigt som huvudet var djupt nerkört i en hink. Som kvinna har man ju god simultankapacitet och kan både spy och diarréa (varför måste redan äckliga saker heta ännu äckligare namn?!) samtidigt! Måste säga att förkylningen skänkte en helt ny dimension åt magsjukan, att inte kunna andas genom näsan samtidigt som du spyr var förhöjande, för att inte tala om vad mycket spännande som kan hända (komma ut, hrm) vid en host eller nysattack... Som grädden på moset lyckades gudarna även pricka in en redig menstruation så så gott som samtliga kroppsöppningar fick möjlighet att visa vad de gick för! Det ska vara rättvist, som morfar alltid säger!

Magsjukan bedarrade tack och lov ganska snabbt men förkylning och allmän urvattning gör att jag har känt mig piggare. Förresten sa jag att jag har fått världens herpesmunsår också? Väntar med spänning på ögoninflammation, varande öron och kanske en vagel eller två... Nå väl, jag fick känna mig brun, fräsch och utvilad flera timmar efter semestern!

Tack och lov har ingen av de andra insjuknat än...peppar, peppar. Bäst att inte blåsa faran över även om det har gått några dar. Pappan i familjen ska åka till ett spahotell på konferens några dagar, så det skulle kännas helt rättvist att vara ensam hemma med en handfull kaskadspyende barn medan han jäser i någon badtunna...