Det där med lekar...

 

Idag ville kidsen leka café.

Bra val där, tyckte mamman!

Andra bra lekar är t.ex. "Bibliotek", man får då endast prata med s.k. "små bokstäver" och ägna sig åt stillsamt bläddrande i böckerna.

Ytterligare en, från vuxenperspektivet, populär variant är "Sjukhus" och då gärna intensivvårdsavdelning eller något annat som innefattar begränsad rörlighet och beordrad långtidsvila...

Men nej...ungdomen är inte lika förtjust.

De vill ha mer och tätare inslag av Ulimate Fighting och sån´t där.

 

Idag är absolut ingen vanlig dag!

♥ Till min älskade dotter ♥- av Siv Andersson

Du kom till mig
…för att jag skulle få älska dig
mer än någon annan
…för att jag skulle få följa dig
och varje steg du tar
på den väg som är ditt liv

Du fyller mitt hjärta med kärlek och tacksamhet
…för att jag får vara ditt ursprung
Du fyller mitt hjärta med stolthet och glädje
…för att du är just den du är

Och jag hoppas att du vet
att till mig kan du alltid vända dig
…för att få svar på dina svåraste frågor
…för att få tröst i dina svåraste stunder
…för att få värme när du fryser

Jag älskar dig
…gränslöst
…förbehållslöst
Nu och för evigt

/ Mamma

 

Grattis på 10-årsdagen underbara, älskade unge!

En kväll i sann "det här händer inte"-anda...

Tidigare i somras ramlade Luna som bekant över moster Hanna-Jos gamla fela. Ett brinnande intresse väcktes till liv hos Luna, i samma takt som det skar i öronen på hennes arma föräldrar.

På fotot ovan kör hon någon slags dubbelvariant och ackompanjerar sig själv med en visselpipa.

 

Vi är givetvis väldigt glada över att barnen visar intresse för musik. Med tanke på att de har en mor som krönt näst intill enorma framgångar med kontrabasen i skolorkestern i Älvis och en far som tutat den obligatoriska gruppblockflöjten på Tunslätten, så var ett musikaliskt intresse förvisso bara en tidsfråga...
 

Men eftersom vare sig ljudbilden eller stressnivån i det Hermanssonska hemmet har särskilt mycket gemensamt med ett Buddhistiskt munkkloster i de Tibetanska bergen, kände vi ändå en viss tveksamhet...
 

Nå väl, en anmälas skickades in och barnet blev nöjt.

Vad vi däremot inte riktigt hade förstått var att även vi föräldrar förväntades skolas in i Mozart och Moraeus anda.

I onsdags var det dax.

Jag hastade i sista sekund in i den s.k. ensamblesalen tillsammans med ett gäng andra sönderstressade föräldrar, vars agendor troligen också svämmar över av utvecklingssamtal, ridlektioner, fotbollsavslutningar, tandläkarbesök, 5-årskontroller, föräldramöten och nu även FIOLLEKTIONER.

Vi hade alla "vad-i-herrans-namn-gör jag här"-chock i blicken, fjortisfniss i halsen och en pytteliten minifiol under armen, (förutom en seriös som hade restaurerat upp en släktklenod i värdig storlek för att kunna stötta barnet), respekt där.
 

Några minuter senare så står jag dock där med en lättare nackspärr, allt för att få till den ultimata fiol-posén och spelar "Ragnars blues" för glatta livet, och kommer på mig själv med att gunga käckt i takt och tänka "det här svänger ju"!
 Dubbelchocken är nu total eftersom jag tydligen även har börjat använda uttryck som "det här svänger ju"...

När den snälla fröken försökte runda av efter att vi spelat "Nyckelpigans blues", (mycket blues blev det), hör jag mig själv ropa:

-Nej! En gång till!

Ehhh, okej sa den snälla fröken då och vi andra fortsatte veva, hellre än bra, med stråkarna.

Idag är ingen vanlig dag!

 

 ...för det är Ebbot Bebban Granqvists födelsedag!!!

 

 

Grattiskramar i massor till dig, du underbara, älskade unge ♥,

från alla dina fans i Borlänge.

Det där med svullna kroppsdelar...

 

Förlåt Tedde! Jag känner att detta är på gränsen...

Men eftersom syftet med bloggen är att spara och minnas roliga händelser från barndomen även framtiden, så hoppas jag att du kommer skratta gott åt detta när du är äldre.

 

Jo, unge herr T har haft väldigt svullna halsmandlar på sistone och vi har drygat oss, lyst honom i halsen och konstaterat att, jo nog är de fortfarande svullna.

Allt följt av den sedvanliga diskussionen om man är frisk nog att gå till dagis.

Eftersom T har kommit på att det är väldigt mysigt att få vara hemma mitt i veckan och se på film och äta glass, så har han inte haft så mycket emot lite svullnad.

Men idag tog han det hela till en ny nivå.

Ungen sitter i badet då han lite oroligt ropar följande:

Åhhh nej, nu är snoppen svullen också!

Då kan jag verkligen inte gå till dagis...

 

Ja, med den inställningen finns risken att det kan komma att bli en hel del sjukdagar under åren framöver...

Men på bilden ovan, från badet i det typ 13 gradiga vattnet, så tror jag iallafall  jag vågar lova att inga kroppsdelar var svullna.

Pimp my ljung, helt enkelt!

 

Höstpimp på schemat idag! Om man bortser från att jag inte är 2.05, barfota och har skäggstubb (inte så frodig iallafall...) så kände jag mig fasen som Ernst!

Kanske bäst att jag degar ner mig i soffan igen så jag inte tänder en lägereld, drar fram en muurikka och bjuder in hela grannskapet på nån trevlig limeglacerad skaldjurspaella av bara farten...

Gisslandrama!

 

Succén fortsätter!

Idag lyckades jag sätta större delen av familjen i någon form av självförvållad kreditgisslan på Almas café. Lyckades komma lite tidigare från jobbet. Skulle försöka mysa till det lite för kidsen och fika på stan. Beställer en överfull bricka med sötsaker och inser kallsvettigt att jag glömt plånboken. Panik-ringer mannen som lovar att komma och lösa ut oss. Vilket han gör...90 min senare! Men då hade vi både hunnit skämsfika, spilla läsk och göra samtliga toalettbehov flera ggr (gäller endast de två under 8 år), allt medan personalen kom med glada tillrop om att "gratis är gott"! 

Inte Angry Bird men Angry Boy!

 

Jag är oftast väldigt stolt över mina barn ♥, men inte alltid...
Har precis haft ett sån´t där onödigt uppfriskande mama-moment då sonen kastar sin cykel i raseri (över något jag ännu inte fattat), springer ut i mitten på en äng och vrålar att han ska flytta. Ett stackars snällt pensionärspar med "bör-man-ringa-soc-blicken?" kom förbi och erbjöd en insats. Härlig ålder!... frustande jag klämkäckt fram, med två cyklar och ett stycke arg yngling under armen. (Och nej, nomineringarna till årets mamma lär inte strömma in i år heller...).

F.O.T.B.O.L.L fotboll!!!

Skönt med helg så man får vila upp sig lite...

eller inte.

Vi rivstartade lördagen med två fotbollscuper på olika håll och som om inte det räckte en liten lättare loppmarknad!

Ja, ja skam den som ger sig.

Allt gick vägen.

Selma krängde gamla gossedjur och urvuxna kläder, Luna och Forssabrudarna spelade ski*en ur alla motståndarlag och Tedde och co gjorde matchdebut. De fick tyvärr storstryk men Tedde misströstade inte utan försökte konstruktivt att hitta en logisk förklaring och kommenterade upprört det hela med:

Dom där i det andra laget var minst 15 år eller nått!

Magnus som fanns på plats kunde intyga att de absolut var ett par äpplen högre men kanske inte direkt så där att de sladdade in på en trimmad moppe med fjunmuschen fladdrande i vinden...

På besök hos Tomten!

 Eftersom just sommaren, bokstavligt talat, har lyst med sin frånvaro denna sommar så tyckte vi att det var lika bra att gå all in och helt sonika göra ett besök hos självaste Tomten.

 Dagen inleddes med ett teaterstycke där vi fick veta att hela dagen skulle bli en kamp mellan de goda och de onda. På ena sidan tomtar, alver, prinsessor och VI och på den andra TROLLEN! Trollen utmanade till en sista strid kl. 15:10. Gissa vilka som blev toktaggade?! (Ni som gissade på mig och Johanna har gissat helt rätt). Men även sällskapets unga män tog det hela på största allvar och inhandlade snabbt varsitt vapen. Weiiiiohhhh!!!

 En Garde!

 Den vackra sagoprinsessan talade med ett röstläge som hade givit åtminstone undertecknad permanent struplockskatarr efter ca 12 min, men så är jag ju inte någon sagoprinsessa heller...

 Brudarna fick träffa självaste Tomtefar...

 ...och även grabbarna fick en liten pratstund.

 Så var det då äntligen dags för den rafflande slutstriden!

 Nej, det är inte en Lordi-konsert utan Trollkungen, den grymmaste av de grymma! Stackars Tedde visade sig ha grav dödsångest sedan jag (för showens skull), försäkrat honom om att trollets pilbåge var riktig. Gossebarnet trodde att hans sista stund var kommen och satt där och väntade på att bli skjuten...

Lyckligtvis kom vi alla helskinnade därifrån och givetvis segrade de goda!