Cup Cakes och tunntarmschock

 Inför förra helgen så såg arbetsfördelningen i det Hermanssonska residenset inte helt jämställd ut till en början. Pappan skulle åka på "konferens", (läs fisa och dricka öl i en badtunna tillsammans med andra mer eller mindre håriga män). Mamman skulle förse de tre barnen, (varav åtminstone två tycks ha ett aldrig sinande förråd av trotsåldrar att ösa ur) och de fyra husdjuren med mat, omvårdnad och kärlek, samt ordna ett barnkalas för ca 15 barn i åldern 7-9 år. Ja ni hör, upplägget luktade inte direkt winwin...

 Men vi gick ut hårt och när vi hade lyckats att göra riktigt fina Cup Cakes utan att allt för mycket glasyr och strössel hamnat i taket, så kände jag att det här ska nog gå vägen.

Sen är det ju så här att de som toppar listan över världens bästa systrar råkar vara just mina och åtminstone en av dom har haft vett nog att bosätta sig i närheten av den fantastiska staden Börlänge. Båda systrarna är sedan gammalt rutinerade kalasattraktioner. Vem minns inte succén med Pippi och Prussiluskan? Så vi ringde alltså helt sonika in ett proffs.

Och det var tur det. Jag hade slagit mig lite för bröstet och tänkt att:  Hey, jag är ju van vid att på egen hand tampas med grupper på ett 30-tal tonåringar, där många har sina rötter i diverse krigshärdar runt om i världen, med allt vad det innebär av kulturkrockar och resursbehov. Men ja, ett gäng på 15 stycken sockerhöga, 7 till 9-åriga medelklassprinsessor kan härja rätt friskt de med.

Men roligt hade vi! Tusen tack älskade Nea för hjälpen! Förresten så var vi alltså på Framtidsmuséet. Man får hyra in sig i lokalerna och sen sköta sig själv så att säga. Jättebra ställe att ha kalas på. Ungarna sprang runt som skållade troll och roade sig själva utan problem i två timmar. Ovan ser ni t.ex. Linnéa inlindad i X antal km tunntarm i rummet med namnet "Bajsrummet"-en riktig liten skitutställning!

Resten av veckan har ägnats åt diverse Halloweenfester i skolan. Och lagom till helgen kom det lite ohälsa på besök, men mer om det en annan gång...

Vår underbara, älskade lilla pensionärstant!

Vi tittar på "Äntligen hemma" där Bosse Rappne planterar blommor som om det inte fanns en morgondag, i någon välbeställd familjs käcka lilla trädgård, när Selma 348 år upprört utbrister:

-Mäh härre GUU, har han överhuvudtaget tänkt på att någon ska vattna allt det där!?

...och fortsätter med:

-Ja, jag skulle då rakt inte vilja ha så där mycket blommor. Man skulle bergis få en sån där allergireaktion!

Någon som hört om PRO eller nått är på jakt efter en ny talesman?

Frostchock och fingervantar.

Här rullar det på och är väl ungefär så bra det kan bli en grå vardag i oktober, med allt vad det innebär av borttappade fingervantar, frostiga cykelsadlar och nariga läppar.

Pappa M startade veckan storstilat med ett första tappert steg på vägen mot att bli en riktig karla-karl. Han fick tidigare under hösten en mycket fin inbjudan från sin kära svärfar om att följa med på älgjakt. Mangodarling som är en mycket god vän av både ordning och noggrann hygien smugglade nervöst ner en packe våtservetter, när han fick höra stories om att den där jaktkojan kanske inte var något direkt de luxe-arrangemang när det kom till den sanitära fronten. Han verkar hur som helst ha haft några riktiga toppendagar, där han fått uppleva både inälvsurtagning och kolesterolaftnar på nära håll. Huruvida han kommer att tillbringa resten av hösten krälandes i olika rävgryt får väl framtiden utvisa, men han och Tedde smider redan stora planer för vilka pangare de ska ha med sig nästa år! Kullsarvet kan börja ladda!

Annars så håller jag och Sessan på att bli riktigt grymma på gitarren. Selma höll på att tappa modet lite efter att, i musikskolans regi, ha fått spela obegripliga, entoniga låtar med namn som typ "Blåmesblues" och "Halsvals". No affence, hon tycker jättemycket om sin lärare och det finns så klart någon fin pedagogisk tanke bakom dessa låtar. Men det är ju förbaskat svårt att bli inspirerad när man spelar något som man inte har en aning om hur det ska låta. Hur som helst så tjuvhoppade vi fram till sidorna med ackord, så hon kan kompa sig själv när hon sjunger. Jag får väl motvilligt erkänna att jag kan känna visst samröre med den lätt motbjudande Hollywoodfrun Gunilla Pearsson, när det rycker lite i "Stage Mum-tarmen". Men eftersom vi tyvärr ändå brukar bli mer än lovligt välsignade med kräkningar så här års så lovar jag åtminstone att inte åkalla Jesus för att framkalla några kaskadspyor vid eventuell rampfeber...

Coming up next: gemensam födelsedagsfest på Framtidsmuséet för brudarna!

Underbara, älskade unge!!!

9 ÅR...

...det går nästan inte att fatta. Jag tyckte det var i går som jag låg i en säng på BB och försökte greppa att den där tjocka lilla bebisen i blå pyjamas med fötter faktiskt var min!

Från djupet av våra hjärtan önskar vi dig ett stort

GRATTIS!

Ett fyrfalldigt leve....

...för vår älskade kusin Bebban på hans stora dag!!!

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

(Bilden var så sjukt söt så jag var bara tvungen att stjäla den).

Återväxten (hrm...) är tryggad!

Okej, Fångarna på fortets nyttjande av dvärgar/småväxta känns väl varken särskilt 2011 eller politiskt korrekt. Men om ålderskrämporna skulle bli allt för påtagliga för de små liven, så finns det ett piggt gäng i B-byn som just nu ligger i hårdträning.

SJUUUU nycklar på er då gott folk!

Thank you for the music!

 Förra veckan började det som kan komma att bli något riktigt stort. Sessan goes gura!

...och Saade och hans handske/(vante) rockar vidare! Yeahhh!

Skoltjej!!!

 Igår var det en riktigt stor dag. Ilbäcks Luna Linnéa Hermansson började nämligen i 1:a klass!

Kvällen innan undrade hon nervöst om det var stora tal som man började att ränkna med....?

Snälla som vi är så sa vi att det är väl typ 43-17 och sån´t där, varpå Luna bröt ihop och grät en skvätt i vanlig ordning.

Häromdagen pratade vi nämligen lite om att hon kanske skulle vilja börja på truppgymnastik, eftersom hon ägnar hela dagarna åt att öva in olika friståendenummer. Magnus visade (i all välmening) ett klipp på Youtube med några synnerligen väldrillade kineser från nån OS-tävling, varpå ungen bröt ihop och skrek att hon  aldrig skulle börja på truppgymnastik. För hon kunde då minsann inte göra sånna där volter!



Idag visade hon stolt upp sin fina bänk. Jag berömde henne för den fina ordningen, varpå hon svarar att:

-Ja, jag städar varje dag! Ja... nästan varje dag iallafall...

Och har man gått två hela dagar så är ju "nästan varje dag" en riktigt bra statistik!

Roadtrip!

 Hemmatristessen började så sakteliga smyga sig på under förra veckan så vi bestämde oss för att ge oss ut på en liten roadtrip, innan det var dags för åtminstome pappa M att återgå till vardagen.

Eftersom supertrion, när det kommer till bilåkning, har en tålmodighet som räcker ungefär till Gagnef, d.v.s. ca 15 min, så bestämde vi oss för att åka halvvägs och övernatta i Örebro.

Vi har inga bildbevis men där besökte vi en jättefin lekpark i stadsparken och gick sen och strosade i otroligt gulliga lilla Wadköping, innan det var dags för middag, bad och hotellhäng.

Nästa dag styrde vi kosan mot Kolmården där vi bl.a. såg de helt fantastiska delfinerna.

 En nyhet (för i år tror jag), var att safarit har fått en egen linbana. Man såg djuren mycket bättre än vad man gjorde tidigare då man fick åka bil eller buss. Vid ett tillfälle var man bara 2 m ovanför lejonen, huuu...

 Ja, även om pappa Björn chillar loss rätt ordentligt så måste jag säga att det flesta djur var väldigt pigga, vilket var kul att se. Det är ju aldrig någon höjdare när man på håll får stå och fundera om "älgen långt där borta verkligen lever"...

 Vi hann även med ett besök hos Bamse och hans vänner.

Om vi bortser från att jag ser både gravid och blind ut på bilden (jag kan absolut dementera bådadera), så åt vi en grym middag med hisnande utsikt över vackra Bråviken. Eller ja, Magnus, jag och Selma åt iallafall...

Sen blev det både kvälls och morgondopp på Vildmarkshotellets superfina bad och spa.

Vilda djur, vacker utsikt, god mat och gött spa till trots. Nedan ser ni vad som gjorde det absolut starkaste intrycket hos undertecknad under resan, hrm...Jag är fortfarande i chock!

Lätt för den här killen att säga att "storleken inte har någon betydelse"...

Alla sätt är bra, utom de dåliga...

Han är innovativ den där Tedde. Här har han, dessvärre förgäves, försökt att skaka liv i en gammal freestyle.

För Linnéa, och om det mot förmodan finns andra läsare födda efter 1985, så kan jag berätta att freestyle är en slags forntida föregångare till ipoden.

Bilden får mig även osökt att tänka på en händelse då Selma var liten. Vi hade, mot alla supernannyrekommendationer ala Anna Wahlgren och liknande, av slöhet/bekvämlighet vant den då ca 3 åriga Selma att somna framför Bolibompa med en välling. Eftersom det fanns minst en bebis till i huset så var detta väldigt smidigt istället för någon lång invecklad nattningsprocedur.

När jag trodde att Selma somnat brukade jag smygbyta kanal till nån repris av det, inte helt rumsrena, Big Brother där spritorgierna duggade ganska tätt.

En kväll sätter sig den, som jag trodde sovande, ungen rätt upp, tittar storögt på mig och säger frågande:

-Mamma, vajföj haj Samuel en popång i jöven...?

Big Brother-deltagaren har alltså i hopp om rask fylla fört upp en spritindränkt tampong, på ett ställe där solen sällan skiner. Det jobbigaste var inte att ungen hade sett detta, utan att hon även hade stenkoll på deltagarnas namn...

Det har nog varit mycket rävsovning bakom den där vällingflaskan.

Jag minns inte säkert men det var nog någongång i den vevan vi gick över till nattning i den egna sängen...

Och ja, det kan mycket väl vara detta trauma som ligger bakom käraste Sessans minst sagt lill-gamla "ordning och reda, löning på fredag"-approach ;-).