Det tycks aldrig bli riktigt som man tänkt sig...

I fredags var det meningen att mamman och pappan skulle försöka sig på lite kvalitetstid i form av restaurangbesök och Cirkus Möller-show på stadsteatern i Falun

(bild lånad från www.cirkusmoller.nu).

Under torsdagskvällen visade inget av barnen några som helst tecken på ohälsa men fredagen började desto sämre. Lunis vaknade med halsont och feber och några timmar senare ringde de från dagis och berättade att Tedde hade spytt ner halva avdelningen...Ooops! Än en gång fick vi byta romance mot kräkstorkning men ja, ja vad är väl en bal på slottet...?

Tack och lov var samtliga familjemedlemmar betydligt piggare dagen efter och vi hade en riktigt härlig vårdag ute i trädgården. Något som jag verkligen älskar med vårt gamla hus är att hela tomten är full av blåsippor, gullvivor och andra söta små blommor på våren.

Något som inte är fullt lika kul är att försöka få ordning på alla döda kvistar, pinnar och löv som vi aldrig lyckas orka förbarma oss över innan vintern kommer. Det hela blir inte bättre av att det på gatan bor en och annan pedant pensionär som inte har minsta tillstymmelse till döda löv eller ogräs i sina trädgårdar...Kontrasten känns liksom lite extra jobbig. Ja ni hör, det är ingen hejd på I-landsproblemen :-).

Ungkarlsfåtöljen goes OK!

För ett tag sedan kom Mangodarling på den briljanta idéen att ta hem en gammal ungkarlsfåtölj, till min måttliga upphetsning...No affence, men fåtöljen som är egenhändigt snickrad i slöjden av farfar Mats för ett halvt sekel sedan hade, förutom att den var i högblank furu, en svart åttiotalsdyna med färgglada flames, som hade fått självaste Vanilla Ice att gå ner brygga av avund...
Fåtöljen hade säkert gjort sig kanoners i valfri ungkarlslya med fnasiga skaisoffa, glasbord och tillhörande svart, stor, glänsande porslinspanter. Men eftersom jag är en sann vän av stilrenhet och råkar bo i ett hus där liksom "vitt och lantligt" (om man bortser från grälla tuschfläckar och plastdinosaurier) är ledstjärnan så kändes situationen lite jobbig...

Det blev till att kompromissa så den stackars ungkarlsfåtöljen fick genomgå en liten makeover. Med lite vit färg och med god hjälp av mammsens sykunskaper blev den riktigt fin!

Mormors sykunskaper smittade även av sig på brudarna som blev helt besatta av att sy små kuddar. De har nu sytt ca 14 minikuddar var. Kan kanske vara bra att ha om vi blir invaderade av nattgäster vid Peace and Love eller nått! Luna fick även ett pannband av det som blev över efter att vi sytt dynan till fåtöljen. Detta har hon burit mycket stolt varje dag sedan dess!

Super-Mangsan-Ooops he did it again...

Ni som känner oss väl vet att Magnus är lite mer pedant än många av oss andra. Oftast är detta en mycket bra egenskap men eftersom han hellre agerar efter premissen snabbt, effektivt och rejält än eftertänksamt och noggrannt, så har det blivit lite tokigt, låt se..., många gånger...

Jag vet inte för hur många tusen kronor han har slängt helt felfria saker som babygym, badbassänger, barnvagnar, möbler, sportprylar o.s.v. med förklaringen att de har varit dammiga eller något annat hisnande.

Häromdagen förkunnade han att han skulle gå upp och röja lite i barnens rum. Något som var välkommet då det trängs alldeles för mycket trasiga Mc Donalds-leksaker och sönderrivna böcker i lekkorgarna. När jag och barnen kom hem på kvällen hör jag Luna utbrista i ett hjärtskärande skrik:

-Vad har han gjort?! Han har slängt alla våra saker!!!

Det är lite underbart att hon även direkt associerade till att det var Mangsan som hade varit i farten.

När vi ändå är inne på ämnet så kan jag berätta att när Johanna på julafton frågade Tedde vad han hade fått för julklappar så svarade han lite bekymrat att han inte visste. Pappa hade slängt dom...

Riktigt så illa var det tack och lov inte, men som den vän av ordning han är kära pappsen så var de sedan länge väl instuvade i bilen. Tanken att kidsen skulle tycka att det var lite mysigt att leka med sina nya grejer kom liksom inte upp. Jag brukar reta honom och fråga om han tillbringade hela sin barndom stillasittandes i en välstruken sjömanskostym noggrant målandes tennsoldater...

Riktigt alla saker var inte slängda. Han hade sparat ett freesbee, ett par simglasögon, en trasig flaska, ett sängben och en bebisspeldosa! Här ska lekas!!!

Titta här, en Barbie, ett flygplan, delar av en trasig freestyle och ett grytlock! Jag känner själv hur kreativiteten ocj leklusten liksom spritter i kroppen!

Denna lilla grisekno lyckades jag rädda med förevändningen att lego är dyrt...

Ja, ja vi har alla lite olika sätt att se på saker och ting. För rättvisans skull ska jag berätta att vår älskade Mangodarling även är grym på tvättmaskinen, dammsugaren samt att laga mat så vi ska inte låta en alltför tung skugga falla över honom :-)!

Påsklovet i bilder...

Större delen av påsklovet tillbringades som bekant bland nära och kära i Älvis. Det blev många promenader. De flesta till Marta och Willy där det alltid väntar minst sagt välfyllda kakfat!


Onkel Willy med delar av den yngre generationen.

Lunis gosar med världens mjukaste (gammel)mormor.

Vi fick även njuta av den BrunBrända BaliBaben några dagar innan hon tvingade lämna oss för storstaden och jobb.

Vi avslutar som sig bör med en (liten) nakenchock (eller är det tapetchock...?!;-), förlåt...

...mera påsklov!

Jag ska lära dig allt jag kan pysen!

Ebbot med sin underbara vice mormor.

Tedde med sin vice morfar och kompis Bonk.

Påskmiddag

Vinterparken by Night, pappsen hade bygt in ljuslyktor i ryggstöden på sofforna, slå det om ni kan!

Påsk bland älsklingar i älskade Älvis!

Påskaftonen firades traditionsenligt i Älvis med en salig blandning av mormödrar, vice morfäder, gammel morfar, kusiner, syskon o.s.v. Behöver jag nämna att det är en ynnest att ha så många att tycka om och veta att det finns så många som tycker om en!

Lunis som hade tjuvstartat påsklovet tog värdigt emot oss från den specialbygda tronen!

Kusin Ebbot hade påskpremiär!

Jag och pappsen hade iallafall tagit det här med påskfärgerna på allvar...

Pappsen och co hade byggt upp en imponerande vinterpark (med ljuseffekter i mörker, bild kommer senare!). Parken innehöll både mans-soffa...

...och kvinno-soffa!

...och så var det de här med invägningen...

Finns det något som vi är duktiga på i vår släkt så är det att äta. Saken blir inte bättre av att norra europas bästa "kockar" råkar ingå i sällskapet. För skojs skull så brukar vi köra en invägning när vi kommer och en, inte fullt lika rolig, utvägning när vi åker hem igen...På påskbordet fanns alla läckerheter man kan tänka sig. Jag glömde fota den varma maten, där Johanna och Kim på något mirakulöst sätt hade lyckats bräcka mormors köttbullar i "litenhet". Mormor som är känd för sina extremt små och ruskigt goda köttbullar, rullade med en precision som skulle få en hjärnkirurg att verka klumpig, replikerade med att:- Är de mindre än mina så är de FÖR små!

Drömrulltårtan


80-talspäronen



Marängtårtan med hemgjord daimglass

Stubben! Kommentar överflödig...

Blåkulla och lite frälsning!

I går hade Lunis och Tedde påskfirande på dagis.

Familjen hade iallafall en påskkärring till start!

Stackars Tedde hade åkt på säsongens 492:a förkylning men ville givetvis påska även han.

Det tog dock inte många minuter innan den fräkniga och febriga varelsen däckade i soffan...

I dag har Selma och en kompis varit ute och gått påskkärring. Selma följde med kompisen hem och de skulle gå runt i hennes område. Jag får erkänna att det är svårt att fatta att hon börjar bli så stor och att man måste släppa kontrollen lite. Jag hade dock, i sann anti-pedagogisk anda, förmanat henne att:

-Om någon farbror typ frågar er om ni vill följa med ner i hans källare och kolla på kattungar så får ni INTE följa med! Ni får bara lämna påskkort, önska glad påsk och sedan gå...

Jag börjar inse att vi kommer att få lite svettiga nätter (igen...) om en si så där tio år.

Dagen inleddes som sig bör med lite frälsning!

För några veckor sen började Selma plötsligt utbrista i andliga lovsånger och hade önskemål om psalmer inför ett eventuellt kommande bröllop mellan hennes syndiga föräldrar. (Själv skulle jag kunna tänka mig något enkelt borgeligt...).

Skolans veckobrev har även skvallrat om att det varit mycket Barnens bibel på sistone. En av mina kollegor som har barn i samma klass, frågade om jag också hade märkt att det verkade vara väldigt mycket kristet i skolan. (Jag vill här bara flinka in att de har otroligt duktiga och bra lärare och vi får väl se detta som lite lärdom om vårt religionshistoriska arv). Jag vet sedan tidigare att Selma och hennes klasskamrater är fantastiskt duktiga på att sjunga och idag var det dags för påskavslutning i Hagakyrkan.

Kyrkan var fylld till bredden och stämningen fick ett väckelsemöte i djupaste Småland att verka avslaget. Klass efter klass stod med raka ryggar och klämde i från tårna så att t.o.m. prällen såg riktigt chockad ( och lycklig) ut.

Härligast/läskigast (!?)var när prästen säger:

- Nu ska vi sjunga den psalm som vi alla har övat in tillsammans, Måne och sol...
Detta följs av ett spontant och rungande, Jaaa!!! från eleverna.

Jag pratade med en annan mamma vars son L hade uttryckt en önskan om att få en egen psalmbok och en Bibel.

Ja, Hallelujah eller vad säger man?!

Det kan komma att bli hårt tryck på konfirmationsundervisningen 2017.

Men det är klart, Sessan har ju att brås på. Moster Nea var ju på Guda-läger varenda sommar tills hon fyllde 19 eller nått...;-)...

She´s back! Välkommen hem älskade skitunge!

(För att undvika förvirring: Nej, Johanna var inte med på resan! Det är en inhemsk kvinna till vänster på bilden...)

Hon har ju alltid varit lite streetsmart den där Linnea, så istället för att som oss andra varva kräksjukor med köldrekord och snöslask har hon tillbringat vår(?)vintern på Indonesiska breddgrader. Nu är hon tillbaka och som den goda moster hon är tog hon med sig lilla Lunis på tåget upp mot mormor, Johanna och co för lite tidigt påskfirande. Hallå! Var bruden snyggare än någonsin eller?! Brunbränd, tokfräsch och dessutom KÄR!

Kul! Speciellt för Kim som de senaste decenniet har varit årets julrookie...Nu hoppas vi på att en ny mörklockig skönhet axlar tronen. Historiskt så har vi ju fått erfara hur tokigt det kan bli, rent genetiskt om det inte kommer in lite nytt blod i klanen.

Tjejerna har sett lite pics från resan och har nervöst undrat om denne man ska följa med hem och framförallt om han pratar svenska. Linnea har berättat att efter några terminer på sfi så kan har faktiskt göra sig förstådd riktigt bra så det ska nog inte bli några problem. Det roliga är att han heter Jesper, kommer från Kalmar och är typ...mörkhårig. Men har man som syskonen Hermansson vuxit upp i The Blondie Bunch så räcker visst det för att kvala in som exotisch:-)!

Men nu kära PittoPego ska du inte tro att vi kommer att göra det lätt för dig...Jag och framförallt Mangsan vill påminna om hur du reagerade på hans intåg i familjen, hrm. Jag och Magnus träffades i slutet av 1999 och åren innan hade jag bott tillsammans med en jättegullig kille, Martin som fortfarande är en god vän, i flera år. Linnea var vid den här tidpunkten 11 år gammal och uppenbarligen väldigt fäst vid Martin. Han brukade skoja om att han skulle byta ut mig mot Nea när hon blev 18.

Första gången Magnus skulle följa med hem till mina föräldrar hade Nea letat upp en stor bild på Martin och nålat fast på anslagstavlan vid köksbordet. Som om det statementet inte var nog vägrade hon dessutom att prata med Magnus på flera månader. När hon kom och hälsade på oss i Falun var det obligatoriskt att vi skulle styra upp en fika med Martin. Ganska gulligt faktiskt om än lite genant i inledningsfasen!

Nä men som sagt, det ska bli RIKTIGT kul att få träffa den där Jesper...

Rönn, Garnäs och co, kom igen nu det är dags för gruppbild!!!

...och du Nea passa dig så vi inte drar i dina Finnspetsar...

KÄRLEK!

Nu är det klippt...!

Eftersom vi vill att mormor Solveig (som oftast är den som klipper de små liven) till fullo ska kunna gå in för sin fantastiska matlagning under

påsk ;-) så såg vi till att ombesörja kalufsbestyren innan.

Selma blir klippt...

och Luna...

och Tedde.

Han var jätteduktig, (för att inte tala om tjejen som lyckades klippa honom) även om han tyckte att det var hemskt besvärligt att få hår i ögonen...