Lite finlir...

Jag har luftat den pyssliga, lantliga, lilla hemmafrun i mig igen och planterat och laserat, taa daa!

Livskvalitet...

Vi har tillsammans med många av de allra bästa, traditionsenligt haft en alldeles, alldeles underbar helg i Van. Stort tack till alla inblandade och särskilt till Kerstin och Bengt för enastående gästfrihet!

Jag har ett gäng bilder som (förhoppningsvis...) kommer upp inom kort. Under tiden får ni hålla till godo med ett litet smakprov på något som jag verkligen tycker symboliserar Van.

Born on the 4:th of July!

Stort grattis på födelsedagen älskade pappa/morfar/svärfar!

Vi hoppas av hela vårat hjärta att du snart får må lite bättre.

P & L-premiär!

Igår var det dags för två sjukt coola och snygga bruttor att göra Peace & Love-premiär!

Sessan hade laddat med silverögonskugga och rediga gräsklipparhörselkåpor dagen till ära.

Eftersom Sessan är hedersmedlem i "de ordentligas riksförbund" så får jag erkänna att jag var lite nervös för vad hon skulle tycka om all eventuell dekadens...

Jag tror att hon blev lite chockad inledningsvis, för första halvtimmen var hon helt knäpptyst. Inte p.g.a. svår fylla och annat elände, som faktiskt lyste med sin frånvaro större delen av kvällen, utan av den enorma folkmängden och den totala förvandlingen av "vår" stad.

Det är en märklig känsla att, på gräsplätten som man normalt genar över när man går hem från stan, så står 40.000 människor och skriker framför Bob Dylan.

Bob Dylan skulle visa sig bli en sömnig historia. Åtminstone för oss vanliga dödliga under 70 som bara känner till hans klassiker. På de andra konserterna så kompletterades ju själva showen av storbildsskärmar med närbilder som levandegör det hela ännu mer. Dylan hade, p.g.a. ålder eller oklar annan anledning, avsagt sig detta. Så det vi som stod ganska långt bak i publikhavet såg var, en dansbandsdresskodad orkester i beigt (bächt!) och konturerna av en trött, väsande man som kan ha varit Dylan...

Vi gav honom ett 10-tal låtar i hopp om att det SNART måste komma något man känner igen. Men icke...

Sessan tyckte att friterad banan och glass lockade mer just då och jag kan bara hålla med om att "Bananmannen" faktiskt var en av kvällens stora höjdpunkter.

Dylan fick dock givetvis lysande recensioner i pressen även om en lång rad statusuppdateringar på facebook talade sitt tydliga språk. " Var jag just på begravning eller var det Bob Dylan jag såg...?!".

Annars så såg vi grymma Mando Diao, 90-tals idolerna Bad Religion, sköna Säkert, härliga Miss Li och glimtar av andra band.

Vid tolvsnåret så var det precis som för Askungen slut på energin så vi vandrade hem mot B-byn igen. 

Nästa år köper vi veckopass!

Så Rogga börja ladda redan nu,
nästa år får du sällskap varje kväll ;-)!

Mitt sommarlov, va jätteskönt mitt sommarlov ska bli...tralla, lalla, la!

 Åhh hej!

Lite poolchill..

Åhh hopp!

Trevlig midsommar!

The Hermansson family önskar alla en riktigt trevlig midsommar!

Den blomstertid nu kommer...

Idag var det dags för världens finaste flickor att sluta skolan, för den här gången. Det bjöds på sedvanligt skitväder och skönsång så taket nästan lyfte över scenen vid folkets park.  Tyvärr får de små liven vänta ytterligare en vecka på att till fullo kunna njuta av semester och ledighet, eftersom vi jobbar en vecka till. Men de brukar börjar längta tillbaka till skola och vänner efter att ha varit hemma i ungefär en halv dag, så det går nog ingen som helst nöd på dem på fritids.

Vattenkrig del 257 Terminator-Tedde vs Gnagarna

Vi krigar vidare. För att göra det hela lite mer konstruktivt har vi försökt få Tedde att skjuta vatten på familjen Björktrast. Kanske inte jättesnällt, men vi är sjukt trötta på deras favoritsysselsättning som går ut på att sprutlackera hela vår uteplats och halva trädgården med fågelskit. I dessa tider finns det liksom redan så mycket man ska vara rädd för fästingar, EHEC, dvärgbandmask, ja you name it. Orkar helt enkelt inte med att vara rädd för salmonella och fågelinfluensor också.

I morse höll valda delar av familjen på att städa. För att hålla Tedde på humör och kunna fokusera på dammsugningen, så fyllde vi magasin efter magasin med vatten. Allt glatt ackompanjerat av käcka tillrop om vilken mästerjägare han är!

Efter en (ganska lång...) stund hör jag hur Selma gallskriker utifrån farsukvisten.

Det visar sig att det INTE är familjen Björktrast som har fått sig en omgång utan istället våra kära långörade vänner.

Upptryckta i varsitt burhörn sitter två halvdränkta kaninstackare och ser lätt chockskadade ut.

Jag får väl erkänna att det stack till lite i samvetet när jag insåg att det var kaninmisshandel jag uppmanat till när jag, fullt fokuserad på toalettskurning, hojtat på om att:

-Ge dem en omgång till du! Bra Tedde! Kom igen! DÖDA!!!

Gnagarna har sedan ägnat större delen av nationaldagen åt att putsa pälsen, som faktiskt glänser mer än någonsin...Så kom inte och säg att det inte finns något ont som inte har något gott med sig ;-)! 

Sommarvärme och skottsalvor...

Tro det eller ej men we are alive and kicking!

Pappa Magnus har tillbringat mycket av våren i Umeå, med officiell förklaring att det startas upp någon ny verksamhet i ICA-regi.Vi nöjer oss så...;-).

Jag har alltså fått prova på livet som tillfällig (tack gode gud), singelmamma, eller nej det låter för glättigt, ensamstående är en mer passande beskrivning. Stort medalj och liten trumvirvel för alla ensamstående, hur orkar ni?

Nu är iallafall husbonn tillbaka och det ska förhoppningsvis hinnas med lite bloggande.

Sommaren förärar oss visst med lite besök denna helg. Sol och värme innebär just nu VATTENKRIG i den Hermanssonska familjen. Vanligtvis är juniorerna de största entusiasterna men idag tog föräldrarna det hela till nya höjder.

Jag låg ute i skuggan och läste endast iförd bikinim eller ok då, bikiniöverdel och ganska dassig trosa. Ja, ren alltså men kanske inte helt skarp i kulören...

Helt plötsligt översköljs jag av en skottsalva från vattengeväret som Mr Hermansson himself plötsligt tagit kommandot över.

Jag flyr med andan i halsen till de bortre regionerna av trädgården, tänk Midgård. Jag ser hur M kastar sig genom häcken och ut i skogsdungen i tron att han ska kunna överraska mig bakifrån. Jag grips av panik och börjar desperat och småskrikandes klättra upp i en rönn. Det hela går förvånansvärt lätt och jag når oanade höjder (i rönnen), samtidigt som Mangsan i bästa Navy Seal-anda (de som knäppte Bin Ladin), kommer allt närmare.

Helt plötsligt slår det mig att troligen halva Bullermyren, bostadsområdet på andra sidan järnvägen, just nu kan se mig. Och vad ser de...Jo, en blekfet, halvnaken, medelålders, panikslagen kvinna högt uppflugen i en rönn skrikandes:

-SNÄLLA SKJUT MIG INTE!!!

Tack och lov så tror jag inte att någon ringde ordningsmakten eller någon annan valfri själavårdande instans...

Mor kära mor vem är väl som du....

 Ett stort grattis till våra älskade mammor på morsdag!