Hipp, hipp, hurra för kärleken och 2012!

Nyårsafton 2010 kommer för alltid att vara den allra bästa i den Hermanssonska familjen. Efter mången år av syndigt leverne blev vi äntligen äkta makar. Och så här ett år senare kan vi konstatera att livet som gifta t.o.m. är ännu bätte!

GOTT NYTT ÅR

till alla nära och kära där ute!



JULEN 2011 - Underbart är kort...

Julen 2011 har varit alldeles, alldeles underbar men som alltid lite för kort. Men tiden går som sagt var fort när man har roligt, så det är kanske inte så konstigt. Och med tanke på hur förbannat tajt mina täckbyxor satt igår, så är det kanske tur att julfrosseriet klingar av en aning, hrm...

Julfirandet tjuvstartades redan dan före dan hemma hos Hermansson seniors i Färjegårdarna. Tusen tack för alla fina julklappar och god mat!

Sen fortsatte vi med sedvanligt storfamiljsfirande i Vinäs och därefter firandes juldagen med delar av Andersson-ligan i Storbrott.

Stort tack underbara Kerstin och Bengt för er makalösa gästfrihet och stort tack allra käraste mor och far för allt! Och stort tack till alla övriga inblandade för att ni förgyller våra liv!

(Är det kanske på sin plats att, i sann fröken Sverige-anda, även önska fred på jorden, avskaffande av svält och allas rätt till en iphone nu när jag ändå är varm i kläderna)...?

 När juldagsmorgon glimmar. Tomten tittade förbi med bl.a. ett PS3 (som var tänkt till barnen). Barnen har dock knappt fått prova för pappsen ska bara spela klart bana 468 först...

 Snart kommer tomten! Jag kan fortfarande känna det där suget i magen när man spejar ut över åkrarna.

 Visst kom han!

 ...och snälla barn fanns det!

 Denna bild får symbolisera all den gudomliga mat som vi har satt i oss. Fick jag bara äta en sak resten av livet skulle det lätt bli Kerstins moccatårta.

 Allra finaste mummun var så klart på plats. Dessvärre inte vår älskade morf men jag tror att han myste med de andra änglarna, käkade kransekaka och höll ett vakande öga över oss ♥.

 Jag har sagt det tidigare, att fota tre barn är svårt, att fota fyra är omöjligt och hur det ska gå nästa jul då vi förhoppningsvis har ytterligare några små Rörkvistättlingar vågar jag inte ens tänka på. Bilden ovan blev iallafall den bästa, så ni kan räkna ut ungefär hur synkade och fokuserade de andra var, ha, ha.

Sist men absolut inte minst så får vi givetvis inte glömma att vår älskade Mangodarling har uppnått den aktningsvärda åldern av 33 jordsnurr. Han är precis som självaste Jesus född naken på julafton. Men vi får som sagt var innerligt hoppas att likheterna slutar där, för nån korsfästelse till påsk vet jag inte riktigt om vi orkar med...

God fortsättning då gott folk!

Kärlekslösa köttbullar och andra sanningar.

Supertrion fortsätter att leverera tunga uttalanden. Här om dagen förklarade den unge herr´n stöddigt att han minsann har stenkoll på det här med blommor och bin.

-Jag vet precis hur det går till. Man blir JÄTTEbajsnödig och så kommer det en bebis!

Ja, som 3-barnsmor och hyfsat rutinerad barnaföderska så får jag väl hålla med om att killen inte är helt ute och cyklar.

Sen har vi vår kära Sessan. Hon berättade bekymrat följande:

-Ja mattanterna på min skola ser då inte särskilt glada ut. Maten är ju inte direkt lagad med någon kärlek...

En liten stund senare passerar vi en busskur med en stor reklamskylt för Felix köttbullar eller nått sån´t. Skylten uppmanar till att "Unna dig lite extra lyx till jul". Sessan utbrister då mycket upprört:

-Herre gud! Ska det föreställa lyx att äta köpta köttbullar!? Köpta köttbullar till jul?!

Men så har ju ungen också vuxit upp på Martas precisionsrullade minibullar...

Familjen har den senaste tiden (läs typ sen nov 2002) varit drabbad av ohälsa. Just nu är det Lunis som är sjuk. Selma hade då helt sonika, på eget initiativ traskat ner till Lunas fröken och frågat om det inte fanns några läxor eller liknande som Luna borde göra under frånvarotiden!?

Gulligt, omtänksamt eller kanske lite lätt osunt...;-)?

Det roliga är att de egna läxorna är det då f*n inte så noga med.

Ja, de är rätt härliga de små liven.

The Hermansson Family presenterar stolt...KÖKET!

Som vi sågat, som vi spikat och som vi har hantverkat! Eller nej, det har vi faktiskt inte. Det har andra duktiga människor gjort. Men vi har planerat, tänkt, packat ur, packat i och städat sågspån och byggdam. Och det är där någonstans jag känner att vår gräns går. Hur orkar folk som håller på att greja själv precis hela tiden?

Efter att ha tillbringat x antal kvällar framför program som Byggfällan, Fuskbyggarna och you name it, så var jag redan innan vi satte igång övertygad om att det ( i bästa fall), skulle gå åt helvete. Det känns därför sjukt skönt att kunna ge en stor eloge till alla de duktiga hantverkare som har varit involverade. Noggranna, lyhörda, trevliga och hör och häpna så höll de sig inom avtalad tidsram.

Själv är jag lite extra kär i min nya spis. Den är inte bara galet snygg utan fungerar även utmärkt att laga mat på, bara en sån sak! M var till en början inte fullt lika förtjust (det fanns ju så många andra funktionella (läs just funktionella) spisar i lite trevligare prisklasser). Men när frugan med framgång tagit fram sydlänningen i sig och prutat/utpressat den stackars kvinnan på affären med hot om att shoppa i de betydligt billigare nätbutikerna, var han plötsligt med på tåget. Och vem hittar man inte, lätt autistiskt, klockandes uppkokningstider, upphetsat utbristandes:

-Fan va snabbt den är!!!om inte herrn i huset själv. 

Mr M aka Städhitler blev även lite fuktig i blicken när han insåg att man med lätthet kan dammsuga under spisen.

Ja ni ser, en riktig win-win som vi säger!

"The English School Day", Lusse och Losec!

Det har renoverats rejält den sista tiden på Krondikesgatan så där av den osedvanligt dåliga uppdateringsfrekvensen. Vi har haft sågspån och byggdam på ställen vi inte visste fanns, men nu börjar det ordna upp sig. Ja, inte bara ordna upp sig, det blir riktigt förbannat jättebra om jag får säga det själv!

Tänkte bjuda på lite bilder från de senaste veckorna. Häromdagen hade brudarna "The English School Day". Jag förstod aldrig riktigt varför. Det var nog något med att ta del av andra kulturer. Hallå? Vi bor i Borlänge. Fast vid närmare eftertanke så är ju Forssa/ Bergslagsbyn kanske inte den mest mångkulturella stadsdelen. Men England?

Nå väl, det var kul att tvinga på dem glasögon! Troligen har detta något med alla mina barndomstrauman kring 80-talsglasögon att göra. Tjejerna på bilden ovan har ju klätt ut sig men en annan såg ju ut så där varenada j*vla dag från 1982-1993 typ...

Annars har vi försökt rodda ihop renovering, heltidsarbete, omdömesskrivning, provrättning, otaliga jobbrelaterade möten, julklappsinköp, ett antal lussefiranden och sjuka barn. Som upplagt för lite Losec med andra ord! Tusen tack till älskade Linnéa för hjälp med vård av sjuka mosterbarn. Söpnarby levererar igen!

 Tedde inledde Lussekavalkaden med traditonsenligt utomhusfirande, med allt vad det innebär i form av duggregn och drivis. Men vad gör väl det när det finns så söta nissar att titta på!?

Lunis och Forssaängsskolan dammade av en hejdundrande show kvällen efter. Det var raka led, stämsång och versläsning så välrepeterad att självaste Jan Björklund hade gått upp i brygga av välbehag. Jag hade för ett ögonblick lyckats glömma bort hur lättrörd jag är, så jag grinade mascaran av mig redan vid inledningsnumret. De är ju så duktiga de små liven!

Trevlig helg då gott folk!