Grådaskig bäver...?

Min käre son har en förmåga att veta hur man ska få mammsen att känna sig som en riktig toppsnäcka. Jag har väl redan berättat om när jag i skydd av vår lummiga (igenväxta?) trädgård skulle sola lite topless. Han kastade BH:n på mig och skrek rätt ut:

-Sätt på dig mamma, det ser föölävligt ut!!!

Igår skulle vi bada för att värma upp oss efter slalomen. Det var ganska längesen jag och Tedde badade tillsammans. Jag bad honom sätta sig i mitt knä så jag lättare skulle kunna klippa hans naglar. Han stirrade skräckslaget på mig och tryckte sig mot sin kant av badkaret och stammade:

-Usch, jag vill inte nudda muffen...

Jag försökte förklara att det nog inte var nån fara, men han ville inte höra på de örat utan satt spänt kvar i sitt hörn resten av badet. Vad det nu var som han trodde dolde sig där nere i bråddjupet vet jag inte ens om jag vill veta. Men något i stil med en storskalig bäverfarm skulle jag tro med tanke på skräcken i blicken.

Här känner jag att jag vill ta tillfället i akt och förtydliga att jag, den bistra årstiden till trots, faktiskt har min kroppsbehåring under riktigt okej kontroll. Fråga Johanna, hon har varit med när jag har vaxat ända in på bindväven!

En liten stund senare säger han:

-Jag måste tvätta ditt hår (på huvudet) på sidan där, du har lite GRÅTT på gång.

Ursäkta, men jävla unge! För bara någon dag sen betalade jag åtskilliga sekiner för nya slingor och ja må vara råttfärgad men fan inte GRÅ!

No affence, grått kan vara jättefint. Men inte när man är 33 och har råttfärgat utgångsläge.

Muffskräcken verkar även sträcka sig utanför huset. Idag försökte vi besöka en underklädesaffär. Vi fick dock snabbt avlägsna oss efter att Tedde högt och ljudligt skrikit:

-Gud va äckligt! Murror och sån´t!!!

Ja, som ni märker så har den här käcka och pedagogiska benämningen "snippa" inte haft någon större genomslagskraft i det Hermanssonska hemmet...

Sportlov!

Efter ett gäng tunga veckor med mycket jobb, svinkyla och ohälsa så har det äntligen blivit dags för sportlov. Sessan rivstartade firandet redan i fredags och begav sig till de djupa älvdalsskogarna, för att få lite välförtjänt vila från bråkande syskon och tjatiga föräldrar.

Idag har jag och Tedde haft s.k. kvalitetstid i skidbacken. Lunis kände sig lite hängig så hon och Magnus stannade hemma. Tråkigt för Lunis men jag ska inte sticka under stol med att det är oerhört lyxigt att kunna totalfokusera på en illbatting, istället för att känna sig småsvettig och otillräcklig.

Nu kan han både bromsa och svänga utan den förbaskade selen! Gissa om jag hade en stolt liten kille med mig hem. Kan det månne ha varit den berömda snabbdräkten (se bilden), som bidrog till succén? Troligen...

Burrrrr...ingen slalom den här helgen heller.

 För jag vet inte vilken gång i ordningen så har vår slalomtrip uteblivit p.g.a. kyla eller sjukdom. Denna helg var det lite både och. Jag lyckades själv dra på mig någon åkomma i mitten av veckan och blev både hes och toksnorig. Hade dock vett att stanna hemma på en gång, istället för att först jobba halvt medvetslös i två veckor och sedan däcka i någon lightvariant av lunginflammation, vilket är det vanliga. Som småbarnsförälder är det ju värsta spa-upplevelsen att få ligga ENSAM hemma och SOVA, även om det även innefattar ymningt febersvettande och redig nästäppa. Nå väl nu är jag på benen igen.

Dagen bjöd förvisso på strålande sol men Rommes webcam avslöjade en temperatur på -17 grader, så det kändes föga lockande att pröjsa åtskilliga hundralappar för att höra gråtande barn klaga på stelfrusna fingrar efter 15 min. Det fick helt enkelt bli lite pulka på gården istället. Funkar ju det med!

Bjuder på lite KÄRLEK så här på ALLA HJÄRTANS DAG!

Lunilajs, Lunilajs...

Hon må vara så söt så det är synd om henne, men gudarna ska veta att det bor humör så det både räcker och blir över i den späda lilla kroppen. Hon startade fredagen med ett psykbryt, modell större, eftersom alla hennes kläder är SKITFULA!!!

Efter ett tag fick mamman plocka fram sin allra myndigaste röst och förklara att hon var så god att ta på sig de kläder som jag plockat fram. Innan vi ska åka ser jag hur hon beter sig lite konstigt och smyger ner nått i sin väska. Jag frågar vad det är hon har stoppat ner, varpå ungen tittar mig rätt i ögonen och svarar:

-Nej inget speciellt, nått en kompis glömde bara...

Jag öppnar och kollar och ser att hon stoppat ner ett "tajtigt" litet rosa linne som hon tänkt byta om till i skolan. Kunde inte annat än att börja skratta.

Puh, psykbryt, lögner och ombyten på skoltoaletter, hur i herrans namn ska inte detta bli om några år...?!?

Tur att man redan är rätt råttfärgad så det inte märks så mycket om man börjar bli gråhårig...